Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 157 —
halvöppna fönstret m°t öster viskade nattens ljuva och hemlig-
hetsfulla roster. Manila stod framför brasan — åtminstone i
kroppslig måtto. Hennes själ svävade vida, hon trampade åter
gamla valkanda stigar med fotter, som på nytt blivit unga och
latta. Pa senare tider hade Marilla på detta sätt drömt bort
mangen timme, som rätteligen borde använts till strumpstickning
at tvillingarna.
—- Het ar val så, att jag håller på att bli gammal, sade hon.
Och dock hade Marilla förändrats helt litet under de gångna
nio åren, blott blivit litet tunnare och kanske ännu mera kantig.
De gra strimmorna voro litet mera märkbara i håret, som satt
uppvirat i samma hårda knut, vilken genomstacks. av två horn-
nålar — hade det i alla år varit samma nålar? Men hennes
uttryck var någonting helt annat mot förr. Draget kring mun-
nen, som antytt inneboende humor, hade märkbart skärpts, ögo-
nen voro godare och vänligare, och det blida leendet infann
sig allt oftare.
Marilla tänkte på det långa liv, som låg bakom henne. Barn-
domen, då hon varit strängt hållen, men icke olycklig, flick-
tidens svartsjukt dolda drömmar och brustna förhoppningar, de
långa, grå enformiga åren av trög och färglös medelålder, som
radat upp sig, det ena efter det andra. Så hade Anne kommit
i huset det livliga, känsliga barnet med sin spelande fantasi,
sin skönhetsdyrkan och sitt kärlekshungrande hjärta. Hon förde
med sig värme och vårsolglitter, och tillvarons ödsliga och stel-
frusna marker hade börjat täckas med grönska och blom. Ma-
rilla kände, att av sina sextio år hade hon levat blott de nio,
som följt på Annes ankomst. Och Anne skulle komma hem i
morgon kväll.
Köksdörren öppnades sakta. Marilla såg upp, väntande att
fa se fru Lynde. Där stod Anne, smärt och rank och med ögon
som de klaraste stjärnor. Hon hade händerna fulla av lilje-
konvaljer och tidiga violer.
— Nej se Anne! utbrast Marilla. För en enda gångs skull
kom överraskningen henne att glömma sin kärva tillbakadragen-
het, hon drog flickan in i sin famn och tryckte både henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
