Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 163 —
bubblor. Men ansiktet var lika fräknigt, näsan lika trubbig och
munnen och leendet lika breda som förr i världen.
— Fröken tycker väl inte, att jag har börjat tala som yan-
kees gor, säj, fröken? undrade hon ängsligt.
- Det har jag inte alls lagt märke till, Charlotta.
- Nå, det var då roligt att höra. Hemma så sa di, att
jag bröt, men det sa di nog bara för att reta mig, för jag vill
visst inte tala som yankees. Inte för jag har något emot yan-
kees, fröken, det kan nog vara snälla och bra människor, men
se tacka vill jag Prins Edwards ö och sådant folk, som där
bygger och bor.
Paul tillbragte sina första fjorton dagar hos farmor Irving i
Avonlea. Anne var honom till mötes, när han kom dit, och fann
honom vild av iver att få komma ned till stranden — där skulle
han ju få råka Nora och Den gyllene damen och Tvillingsjömän-
nen. Han gav sig knappast ro att äta sin kvällsvard. Han
tyckte sig alldeles säkert se Noras älvansikte under en skir
slöja titta fram bortom udden, där hon längtansfullt väntade på
honom . . .
Men det var en något snopen Paul, som i skymningen kom
tillbaka från sitt besök nere vid stranden.
Hittade du inte dina klippmänniskor? frågade Anne.
Paul skakade sorgset sina kastanjebruna lockar.
Nej, kan fröken tänka sig — varken Tvillingsjömännen
eller Den gyllene damen kom fram, sade han. — Nora var
uog där men Nora är inte densamma som förr, fröken. Nora
har förändrats.
Ack, du lille gubbe, det är du själv, som förändrats, sade
Anne. — Du har vuxit ifrån Klippmänniskorna. De tycker bara
om barn till lekkamrater. Jag fruktar storligen, att Tvilling-
sjömännen aldrig mer komma seglande till dig i den där pärl-
skimrande båten med seglet vävt av månstrålar, och Den gyl-
lene damen kommer inte att spela mera för dig på sin guld-
harpa. Inte ens Nora lär vara hågad att stämma möte med dig.
Nu får du böta för att du blivit stora gossen, Paul. Sagolandet
har du lämnat bakom dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
