Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 164 —
— Jag tycker herrskapet bägge två pratar precis lika myc-
ket tok som förr, sade gamla fru Irving, halvt överseende, halvt
förebrående.
— Stort misstag, snälla fru Irving, sade Anne och skakade
allvarligt på huvudet. — Vi hålla på att klokna till alldeles för-
skräckligt, och det är så tråkigt. Vi bli aldrig hälften så intres-
santa, sedan vi lärt oss, att språket är oss givet, att vi må bli
i stånd att dölja våra tankar.
— Jag trodde vi hade fått det för att utbyta tankar, sade
farmor Irving. Hon hade aldrig hört talas om Talleyrand och
förstod inte paradoxer.
Fram på sensommaren tillbragte Anne fjorton lyckliga och
fridfulla dagar i Ekostugan. Den sista kvällen sutto hon och
fröken Lavendel på tu man hand och talade förtroligt med
varandra.
— Den här avslutningen på ett förtjusande sommarlov var
alldeles i min smak, sade Anne. — Nu dröjer det bara två vec-
kor, så far jag tillbaka till Kingsport, till högskolan och Caro-
linas tjäll. ’Fjället är det raraste ställe man kan tänka sig, fiö-
ken Lavendel. Jag känner det alldeles som om jag hade två
liem _ ett på Grönkulla och ett i ’Fjället. Men vart har som-
maren tagit vägen? Jag tycker det är inte längre se n än i
förra veckan jag kom hem den där majkvällen med konvaljer
och violer i händerna och överraskade Marilla. När jag var li-
ten, kunde jag inte se från ena ändan av sommaren till den
andra. Den sträckte sig ut framför mig som en oändligt lång
väg. Nu flyger den förbi i en handvändning, och borta är den.
— Säg, Anne, äro du och Gilbert Blythe lika goda vänner
som förr i världen? frågade fröken Lavendel helt oförberett.
— Det går ofta vänliga tankar mellan Gilbert och mig, sva-
rade Anne.
Fröken Lavendel skakade på huvudet.
— Jag ser, att det inte är som förr er emellan, Anne. Nu
ämnar jag komma med en närgången fråga. Har ni blivit osams?
— Nej bevars, det är bara så, att Gilbert begär mer än vän-
skap av mig, och det kan jag inte ge honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
