Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 176 —
romantik, hade just i denna stund ingen uppmärksamhet övrig
för en stubbörad kissekatt.
Samma kväll lämnades det in ett paket i Tjället för fröken
Shirleys räkning. Det var en pappask, innehållande tolv härliga
rosor. Phil slog ner som en liten örninna på det åtföljande visit-
kortet, som föll ut från dem. och läste namnet jämte den poe-
tiska tillägnan, som stod skriven på baksidan.
— Royal Gardner! ropade hon till. — Men Anne. inte visste
jag du kände Roy Gardner!
— Jag råkade honom i parken nu på eftermiddagen i regnet,
förklarade Anne brådskande. — Mitt paraply vände sig ut och
in, och han kom till min undsättning med sitt eget.
— Aha. på det lilla viset. — Phil tittade nyfiket på Anne.
_ Och är denna synnerligen banala händelse något skäl för
honom att skicka hit ett dussin rosoi på långa skaft jämte en
versifierad hyllning? Eller för dig att purpras av den ljuvaste
rodnad, när du nyss tittade på hans kort? Anne, si ditt anlete
röjer dig.
— Prata inte skräp, Phil. Känner du herr Gardner?
— Jag har råkat hans båda systrar, och jag har hört talas
om honom. Alla människor känna till den familjen. Gardners
tillhör en fin och förnäm släkt och är vådligt rika. Roy ser
utmärkt bra ut och har mycket gott huvud. För två år sedan
blev hans mor klen, och för att hon skulle få sköta om sin hälsa
lämnade han högskolan och for till Europa med henne — hans
far är död. Han lär ha tyckt det var mycket påkostande att
nödgas avbryta sina studier, som voro ovanligt fint planlagda.
Nämen, Anne . . . Här är bestämt något intressant i görningen.
Jag nästan avundas dig, men inte så värst mycket ändå. För
se Jonas är han ändå inte.
— Ack vad du är för en fjolla, sade Anne med en nedlåtande
blick. Men hon låg länge vaken den kvällen, och hon var ej
angelägen om, att sömnen skulle infinna sig. Hennes vakna dröm-
mar voro ännu mera tjusande och fängslande än de brokiga bilder,
som brukade te sig innanför hennes stängda ögonlock. Hade
den förtrollade prinsen — den rätte — äntligen kommit? När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
