Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tycker inte om orkidéer på dig, Anne. Nej, det är sanner-
ligen inte avundsjuka . . . Men orkidéer stämma så litet med
ditt eget väsen. De äro för exotiska — för tropiska — föi-
utmanande. Sätt dem åtminstone inte i håret, för vad du gör!
— Nej, jag ska inte det. Jag medger, att jag själv inte
är så värst förtjust i orkidéer. Jag tycker inte, att de hör
ihop med mig. Det är inte ofta Roy skickar sådana — han vet,
att jag bäst tycker om blommor, som man trivs med som kära vän-
ner, inte sådana där, som nedlåta sig till en flyktig visit hos en
från sitt heta växthus och sedan alltför snart visa, att luftombytet
inte konvenerar dem.
— Jonas har skickat mig några rosenknoppar till i afton —
men tyvärr kommer han inte med själv. Han skulle ut på en
rond i fattiga hem långt bortåt stans utkanter. Inte heller tror
jag, att han hade lust att komma. Anne, jag är så gräsligt rädd
för att Jonas i alla fall, när det kommer till kritan, inte bryr
sig om mig. Och jag går just och bryr min hjärna och för-
söker bestämma mig för, huruvida jag antingen ska tyna bort
och dö eller ruska upp mig och ta min examen och leva vidare
som en förståndig och nyttig samhällsmedlem.
— Att leva som en förståndig och nyttig samhällsmedlem
ligger då rakt inte för din röst, Phil, så då är det bäst du tynar
bort och dör, sade Anne.
— O, att du ändå kan vara så hjärtlös!
— Och att du kan vara så innerligt enfaldig! Nog vet du
mycket väl, att Jonas håller av dig!
— Jamen varför kan han då inte säga ifrån, att han gör det?
Och jag kan inte förmå honom till det. Nog ser han så ut, def
tycker också jag. Men så länge han bara tittar ömt på mig med
sina ögon, men håller sin mun, kan jag inte gärna sätta mig
ned och fålla kökshanddukar och märka servetter. Jag vill inte
på allvar begynna med min utstyrsel, förrän jag är riktigt för-
lovad. Det skulle vara att fresta ödet.
— Jag ska säga dig en sak. Din Jonas kommer sig inte
för att fria till dig, Phil. Han är fattig och kan inte bjuda dig
- 178 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
