Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 179 —
ett hem sådant du hittills varit van vid. Nog förstår du, att
det är enda skälet, varför han inte friat för länge sedan.
— Det är väl så, sade Phil, ännu ej fullt övertygad. — Men
— hon klarnade plötsligt upp — friar inte han till mig, ska ja?
fria till honom. Så blir det väl bra till sist i alla fall. Det är
inte värt att gå och gräma sig i förtid. Från det ena till det
andra — Gilbert Blythe går mycket och promenerar tillsamman
med Helen Stuart. Visste du det?
Anne föi sökte haka ihop en tunn guldkedja kring sin hals.
Hon fann plötsligt låset ovanligt besvärligt. Det måtte vara något
pa tok med det — eller också med hennes fingrar.
— Nej, sade hon vårdslöst. — Vem är Helen Stuart?
— Syster till Ronald Stuart. Hon ligger i Kingsport i vin-
ter och utbildar sig i musik. Jag har inte sett henne, men folk
säger, att hon är mycket vacker och att Gilbert är alldeles betagen
i henne. O, vad det harmade mig, när du gav Gilbert korgen,
Anne. Men det var väl på förhand bestämt, att du skulle ha
Roy Gardner. Det förstår jag nu. Du gjorde nog alldeles rätt.
Anne rodnade ej, som så ofta annars var fallet, när hennes
flickvänner brydde henne för Roy Gardner. Hon kände sig i en
hast avkyld och olustig. Phils prat föreföll henne tarvligt och
dumt — helst hade hon velat ge hela soarén på båten. Hon
smällde till den oskyldiga Häxan över öronen.
— Ligg inte och håra ned kudden, kattkräk! Ut med dig
och håll dig där du vet du får vara.
Anne tog sina orkidéer och gick utför trappan och in i var-
dagsrummet, där tant Jamesina presiderade framför en rad kväll-
kappor, som hängts upp invid brasan för att bli uppvärmda.
Roy Gardner väntade på Anne och använde väntetiden -till att
retas med Kisse Sara. Kisse Sara gillade honom ej. Hon vände
honom alltid ryggen. Men alla andra i Carolinas tjäll voro honom
väl bevågna. Tant Jamesina, som tjusats av hans artiga och
vördnadsfulla uppträdande och hans behagliga rösts oemotstånd-
liga tonfall, förklarade, att han var den hyggligaste unge man
hon någonsin känt och att Anne borde skatta sig mycket lyck-
lig. Sådana yttranden irriterade Anne och väckte hennes mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
