Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 181 —
XXVII.
Ömsesidiga förtroenden.
Mars kom den vintern ej som en ändlös och bedräglig
övergångstid med skärpa i luften och skarpa vindstötar kring
knutarna. Nej, den kom med en vårligt ljus himmel och sol-
varma dagar, som svunno hän i frostigt mattröd skymning, innan
den stora blanka månen gick upp. Havsbrisen lade sig till ro,
men man tyckte sig ännu höra klangen av vinterns sista sönder-
sprängda isstycken.
Över Carolinas tjäll och dess unga inbyggare föll slag-
skuggan av de i april stundande prövningarna. Flickorna plug-
gade av alla krafter, och till och med Phil sysslade med digra
folianter och uppslagsböcker, under utvecklandet av ett nit, som
gjorde den uppflammande energien all heder.
— Jag ämnar ta matematikstipendiet, förkunnade hon en
dag. — Det skulle vara en smal sak för mig att ta det grekiska
stipendiet också, men jag vill hellre visa mig på styva linan i
matematik, så att Jonas förstår, hur mycket intelligens jag fak-
tiskt sitter inne med.
— Jonas tycker bättre om dig för dina stora bruna ögons
skull och för ditt skälmaktiga leende än för alla de invecklade
hjärnvindlar du kan ha under din lockiga peruk, sade Anne.
— När jag var flicka, ansågs det inte passande för ett väl-
uppfostrat fruntimmer att ha något hum om matematik, sade
tant Jamesina. — Men tiderna förändras och vi med dem. Inte
vet jag precis, om det är till det bättre. Kan du laga mat, Phil?
— Nej, tant lilla. En gång i mitt liv rörde jag till en jäs-
mjöltårta — men den ville aldrig gå upp, och det blev degrand
av hela tårtan. Tant vet nog, vad för sort jag menar — det
är flera än jag, som har bakat så’na. Men säg, du lilla rara
gumskrutta, om jag nu om någon tid allvarligt föresätter mig,
att jag ska lära mig laga mat, tror du inte då, att samma
klart strålande intelligens, som åt mig erövrar stipendiet i mate-
matik, också ska hjälpa mig att bemästra de kulinariska hem-
ligheterna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
