Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 185 —
Du ska få se, jag ska nog lära mig laga god husmanskost och
rusta upp mina gamla klänningar. Medan vi har haft eget hus-
håll i Tjället, har jag lärt mig köpa mat, och jag förstår mig
ganska bra på varor. En hel sommar har jag undervisat en
klass i en söndagsskola. Tant Jamesina säger, att jag kommer
att förstöra Jonas’ bana, om jag gifter mig med honom. Det
ska jag visst inte göra. Den, som besjälas av en uppriktig god
vilja, måste väl ändå kunna uträtta någonting. Och det finns
i Bolingbroke en karl, som inte kan tala riktigt rent, men han är
ofta uppe och vittnar under bönemötena, och en gång hörde jag
honom säga: »Mina kärälstelige, lädden det uppå minnet, att alla
tan vi inte vara tlart skinande eletriska lampor, utan somlida får
bli taljdantar». Jag ska bli Joes lilla talgdank.
— Kära Phil, jag håller så mycket av dig, att jag inte kan
forma till ett litet lyckönskande tal, som jag väl borde. Men jag
är så hjärteglad åt, att du är lycklig.
— Det vet jag. Det läser jag i dina stora grå ögon, Anne.
En dag längre fram skajag titta på samma sätt på dig. För
du ska väl gifta digmed Roy, eller hur, Anne?
— Kära du, jag kan varken ge honom korgen eller svara
ja, förrän han har friat.
— Hela högskolan vet ju, hur betagen han är i dig, sade
den uppriktiga Phil. — Och du håller väl av honom tillbaka,
inte sant, Anne?
— Visst gör jag väl det, svarade Anne litet ovilligt.
Hon tyckte själv, att det borde höra till att rodna, när man
gjorde en dylik bekännelse, men färgen steg inte upp på hennes
kinder. Ä andra sidan blev hon alltid blossande röd. när någon,
så att hon hörde det, bragte Gilbert Blythe eller Helen Stuart
på tal. Och ändå — Gilbert Blythe och Helen Stuart voro luft
för henne — absolut luft. Men Anne hade uppgivit försöket att
förklara skälet, varför hon rodnade eller inte rodnade. Vad Roy
angår, visst var hon förälskad i honom — varmt förälskad . .
Hur kunde hon vara annat? Var han inte hennes drömda ideal?
Vem kunde motstå dessa mörka underbara ögon? Denna röst,
som ljöd likt ett förtrollat klockspel och lockade henne allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
