Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 198 —
ha trott den sparsamma Janet ville bestå sig, och kronan på
verket sattes av en bredbrättig italiensk halmhatt med garnityr
av skära rosor och tre strutsfjädrar. Anne blev alldeles häpen.
Omsider började hon förstå orsaken till denna lyxutveckling —
en orsak, gammal som gatan.
Veckopredikningarna i Valley Road tycktes locka en ute-
slutande kvinnlig publik. Det hade infunnit sig trettiotvå damer,
två halvvuxna pojkar och en enda manlig individ utom pastorn.
Denne blev föremål för Annes närmare skärskådande. Inte såg
han bra ut, ej heller var han ungdomlig eller spänstig i rörel-
serna, han hade ovanligt långa ben, så långa att han måste tvinna
ihop dem under stolen för att bli av med dem, och han var
ganska kutryggig. Händerna voro stora, håret behövde klip-
pas, och mustascherna voro ovårdade. Men Anne kände sig
trots allt tilltalad av hans ansikte, som bar en prägel av ärlig-
het och godhet och ännu något annat, som Anne hade svårt att
klargöra för sig. Hon kom omsider till den slutsatsen, att denne
man hade lidit och varit stark i lidandet och att det var denna
tåliga undergivenhet, som avsatt sina spår i hans ansikte.
När gudstjänsten var slut, steg pastorn fram till Janet och
sade:
— Får jag följa dig hem, Janet?
Janet tog hans arm — lika stelt och förläget, som om hon
varit sexton år och för första gången haft »följe hem», berättade
Anne sedermera för flickorna i Tjället.
— Fröken Shirley, får jag lov att presentera pastor Douglas,
sade hon på samma stela sätt.
Pastor Douglas gjorde en liten lustig bock och sade:
— Jag tittade på fröken i kyrkan och tyckte, att ni såg för
innerligen rar ut..
Ett dylikt utlåtande skulle i nittionio fall av hundra ha för-
tretat Anne, men det sätt, varpå pastor Douglas yttrade orden,
lät henne känna, att han menat dem som en full uppriktig vän-
lighet. Hon log tacksamt mot honom och drog sig helt grann-
laga bakom paret på den månbelysta landsvägen.
Janet hade sålunda en uppvaktande kavaljer. Anne blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
