- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
202

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202 —
skulle önska. Men endera dagen, tänker jag, för väl John dig
hit för att du ska stanna här i hela ditt liv.
När den gamla frun yttrade dessa ord, råkade Anne ha blic-
ken fäst på John Douglas, och hon betogs av verklig bestörtning.
Hans ansikte bar ett så plågat uttryck, som om situationen vore
outhärdlig för honom. Anne kom till den övertygelsen, att han
betagits av ett starkt fysiskt illamående, och hon påskyndade
avskedet.
— Var inte gamla gumman Douglas rar, tyckte du? frågade
den ännu rodnande Janet, då de gingo utför backen.
— Jo bevars, svarade Anne i frånvarande ton. Hon grubb-
lade alltjämt på skälet till John Douglas’ underliga ansikts-
uttryck.
— Hon har genomgått så mycket lidande, fortfor Janet. —
Ibland får hon riktiga attacker. Det är Johns fasa. Han är
så rädd att gå hemifrån, för hon kan ju när som helst få ett
av sina anfall, och då är ju bara pigan hemma.
XXXII.
»Hur länge ska det här räcka?»
Tre dagar senare kom Anne hem från skolan och fann
Janet storgråtande. Tårar och Janet tycktes ha så föga med
varandra att skaffa, att Anne blev helt förfärad.
— Men hur är det fatt med dig? ropade hon ängsligt.
— Ack, ack — jag fyller fyrtio år i dag, snyftade Janet.
— Nåmen det har du ju vetat av rätt länge, att den dagen
skulle randas, så vad är det att sörja över? lugnade Anne och
försökte låta bli att småle.
— Jamen, återtog Janet och sväljde hörbart en två, tre
snyftningar på en gång, John Douglas friar ju aldrig.
— Kors, det kan väl bara vara en tidsfråga, sade Anne utan
någon hänförelse. — Ge dig bara lite till tåls, Janet.
— En tidsfråga! sade Janet med ett obeskrivligt uttryck av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free