Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 203 —
hån i rösten. — Han har nu haft tjugo år på sig. Hur mycket
behöver han ännu?
Menar du att John Douglas på det här sättet -_- hm _
sällskapat med dig i tjugo års tid?
Visst. Och aldrig har han så mycket som talt om gif-
termål med mig. Och nu tror jag heller inte, att han kommer
att göra det. Jag har aldrig nämnt om det här för någon le-
vande själ, men nu for det för mig, att jag. måste utgjuta mig för
dig, annars tror jag rent av jag blir fnoskig. John Douglas
började promenera med mig och följa mig hem för tjugo år sen,
innan mamma dog. Ja, han kom och hälsade på riktigt flitigt!
och efter en tid så började jag göra i ordning,linne och duktyg
åt mig och lägga på min kistbotten, men aldrig talade han om
bröllop, han bara kom som förut. Jag kunde omöjligt göra slag
i saken. Så hade det hållit på i åtta år, när mamma dog. Då
tänkte jag, han kanske friar nu, när han ser, att jag står så
ensam i världen. Nej, tycker nå’n det — snäll och deltagande
var han och gjorde mig alla de tjänster han kunde, men att
vi skulle slå oss ihop, det kom aldrig i fråga. Så här har det
nu fortgått allt sedan dess. Folk ger mig skulden. De påstår,
att jag vill inte gifta mig med honom, därför att hans mor är
så klen och jag inte vill ha besväret att sköta henne. Kors,
det skulle vara min stora glädje att få passa hans mor. Men
människor få tänka vad de vill. Jag föredrar att de klandrar
mig framför att de tycker synd om mig. Det är så hemskt för-
ödmjukande för mig, att John inte kan säga ifrån. Och varför
vill han inte? Jag tycker ibland, att bara jag visste skälet, så
skulle jag inte gräma mig så mycket.
— Kanske hans mor inte vill, att han ska binda sig vid nå-
gon, föreslog Anne.
— Neej, då, det är inte det. Hon har sagt mig upprepade
gånger, att hon skulle så gärna vilja se John som välbeställd
äkta man, innan hon skiljes hädan. Och hon ger honom tydliga
vinkar — du hörde ju själv härom dagen. Jag trodde jag skulle
sjunka genom golvet.
— Mitt förstånd står stilla, sade Anne hjälplöst. — Jag fat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
