Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 215 —
totalt modet och tyckte, att vad de nu möjligen kunde vinna -
inte motsvarade det mödan och besväret.
L en sådan nedslagen sinnesstämning steg Stella en regnig
novemberkväll uppför trappan till det blå rummet, där flitens
lampa brukade brinna till sent in på natten. Anne satt på golvet
inom den lilla ljuskrets, som besagda lampa spred, och omkring
henne låg en massa tillskrynklade manuskript.
— Vad i alla dar håller du på med?
— Ä, jag tittar igenom lite gammalt skräp från Historiska
klubben. Jag behövde ruska upp mig en smula — jag har
pluggat, tills det böljade skymla för ögonen på mig. Då gick
jag upp och började gräva i min koffert och fick tag i de här.
De är så genomdränkta av tårar och tragik, att man kan skratta
sig fördärvad åt dem.
— Jag känner mig själv ganska hängfärdig, sade Stella och
kastade sig ned på Annes liggsoffa. — Allting är så menings-
löst. Vad stiävar och bråkar vi för? Till och med mina tankar
är gamla. Varenda en av dem har jag tänkt förut. Vad tjänar
det egentligen till att leva, Anne? Helst när man inte är en
sådan där pliktflammande natur som du.
— Hjärtunge lilla, det är när hjärnmaskineriet blir litet osmort,
som man talar så där. Och så är det vädret. En kväll med
hällande regn efter en ändlös arbetsdag kan just göra en litet
mörk i hågen. Men nog vet du, att det är stor idé med att leva.
— Det är väl, det, då. Men mitt förstånd fattar det inte
just nu.
— Bara tänk på alla de ädla och upphöjda själar, som ha
levat och verkat i världen! sade Anne och blickade fundersamt
in i lampskenet. — Är det inte mödan värt att komma efter
dem och få ta i arv allt vad de kämpat sig till? Och tänk
på alla de storslagna naturer, som leva i våra dagar och av vilkas
ingivelser vi kunna få del! Och alla de stora andar, som skola
komma efter oss! Är det inte ett härligt värv för oss att arbeta
efter förmåga och bereda dem väg — kanhända göra om också
bara ett enda steg på deras väg lättare.
— Mitt usla förstånd ger dig rätt, Anne. Men mitt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
