Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häl ska du få se mitt mästerstycke. Lägg märke till den
muntrande titeln! »Mina gravar». Jag göt floder av tårar på
papperet, medan jag skrev berättelsen, och de andra flickorna
stoi tjöto, när jag läste den högt för dem. Jane Andrews mamma
bannade henne föi att hon hade så många näsdukar i tvätten den
veckan. Jo, historien utgör en hjärtslitande skildring av en me-
todistpastors frus irrfärder. Jag gjorde henne till metodist, där-
för att sådana är ju alltid på resande fot. Hon begrov ett barn
pa varje ställe, där hon bodde. Barnen voro nio, och deras gra-
var voro strödda både kors och tvärs, hela sträckan mellan New-
foundland och San Francisko. Jag beskrev ungarna och deras
små behag, skildrade de olika dödsbäddarna och redogjorde för
deras gravstenar och inskrifterna på dem, den ena mer rörande
än den andra. Jag hade ämnat begrava alla nio, men när jag
expedierat de åtta, kunde jag inte hitta på någon ny dödlig sjuk-
dom med alla dess hemska detaljer, utan lät den nionde ungen
insjukna i jämförelsevis lindrig barnförlamning och leva fram sitt
lilla liv på kryckor och med en järnskena utefter ena benet.
Medan Stella läste »Mina gravar» och markerade de tragiska
ställena med fnissningar, och Häxan sov den rättfärdiga kattens
sömn, vilken varit ute på språng hela natten, valde Anne ut
ännu en läsvärd berättelse, författad av Jane Andrews, vilken
handlade om en fager ungmö om femton år, som uppsökte en
spetälskekoloni och blev sköterska där och naturligtvis i sin
ljuvaste blomstring föll ett offer för den fasansfulla sjukdomen.
Den sköt hon fram till Stellas knän — de sutto alltjämt ned-
hukade på golvet — och så började hon bläddra bland de andra
gamla luntorna och befann sig snart tillbaka i den glada och
sorglösa tiden, då Historiska klubbens medlemmar brukat sitta
under de susande furorna eller nere i ormbunksnåren vid bäc-
ken och där hämta sina mer eller mindre lyckliga inspirationer.
Så roligt de haft! Hur forna somrars solsken och munterhet
tycktes glittra fram mellan raderna, medan hon läste . . . Varken
Greklands eller det gamla Roms ärofulla hjältesagor kunde i
spänning och uppfinningsrikhet mäta sig med de naiva hopkok
av löjen och tårar, som Historiska Klubben frambragt . . . Bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
