Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
— 223 —
tillbaka ett av nervositet halvt gnällande litet skratt, ursäktade
de självsvåldiga djuren så gott hon förmådde.
-Är ni förtjust i kattor? frågade fru‘Gardner med ett
uttryck av överseende förundran.
Anne tyckte visserligen om sin egen Häxa, men någon ut-
präglad kattvän var hon inte. Hon kände sig emellertid stucken
av fru Gardners ton, och genom en blixtsnabb tankeförbindelse
drog hon sig till minnes, att Gilberts mor var så tokig i kattor
att hon höll så många som hennes man trodde sig om att kunna’
se i huset.
- Di ä’ bedårande djur, tycker jag, sade hon enkom för
att retas.
— Jag har aldrig kunnat fördra kattor, sade fru Gardner
med iskyla.
Men jag tycker om dem så mycket mer, sade den yngre
systern Dorothy. — Di ä’ så rara och själviska. Hundar .är
för snälla — tänka mera på matte än på sig själva. Jag känner
mig tvungen i deras sällskap. Men kattor är så sant mänskliga.
Där borta har ni två riktigt lustiga porslinshundar, sade
Aline nådigt. — Kanske jag får titta på dem lite närmare.
Hon gick tvärs över golvet och stannade vid brasbänken,
varigenom hon blev den ovetande orsaken till en ny olycka.
Hon lyfte upp Magog och satte sig för att bättre beskåda hans
grönfläckiga skönhet just på den dyna, under vilken Priscillas
nyglacerade chokladtårta stod gömd. Priscilla och Anne växlade
ångestfulla bickar, men kunde ingenting göra. Den stora och
ståtliga Aline satt kvar på dynan och diskuterade porslinshundar
av olika nationaliteter, ända tills mamman gjorde tecken till upp-
brott.
Dorothy dröjde efter ett ögonblick för att krama Annes hand
och viska några ord i hennes öra.
— Jag vet, att du och jag ska bli väldigt goda vänner. Ä,
Roy har allt berättat åtskilligt för mig om dig. Jag är den
enda hemma, som han kommer och förtror sig åt,, stackars
pojke — till mamma och Aline kommer minsann ingen och öpp-
nar sitt hjärta, må du tro. Vad ni måste ha gränslöst trevligt här,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
