Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 229 —
klädde sig till den, kastade hon undan det pärlband hon vanligen
brukade bära och tog upp ur sin koffert den lilla ask, som kommit
till Grönkulla förra julafton. I den låg en trådfin guldkedja
med ett litet skärt emaljerat hjärta som hängsmycke. På det
åtföljande kortet stod skrivet »God jul önskas av din gamle kam.
uit Gilbeit». Anne hade skrattat åt det minne, som emaljhjärtat
väckte till liv — den olycksdag i skolan, då Gilbert ropat om
henne och hennes röda hår »det brinner!» och fåfängt sökt vinna
förlåtelse medels ett skärt sockerhjärta. Hon hade skrivit ett nätt
litet tacksägelsebrev till honom. Men det lilla smycket hade hon
ännu aldrig burit. I afton lade hon kedjan kring sin vita hals
med ett drömmande leende.
Hon och Phil gjorde sällskap till högskolan. Anne gick tyst,
Phil pratade om både ett och annat. Plötsligt sade hon:
— Någon sade i dag, att Gilberts förlovning med Heleni Stuart
skall eklateras omedelbart efter avslutningen. Har du hört någon-
ting om det?
— Nej, sade Anne.
— Jag tror det är sant, sade Phil i lätt ton.
Anne talade ej. Hon kände sina kinder bränna i mörkret.
Hastigt smög hon handen innanför kappkragen och fick tag i guld-
kedjan. Ett kraftigt ryck — och den brast sönder. Anne stop-
pade det söndriga smycket i sin väska. Hennes händer darrade,
och hennes ögon svedo.
Men hon var den gladaste i hela den glada, festklädda skaran
den kvällen, och utan ett stygn av saknad sade hon till Gilbert, att
hennes dansprogram var fulltecknat, när han kom för att bjuda
upp henne. Och senare, när hon satt med flickorna framför
den ännu rödglödande askan på härden i Carolinas tjäll och värmde
sina bara armar efter vandringen hem i den kyliga vårluften,
pratade ingen livligare än hon om det senaste dygnets händelser.
—- Moody Spurgeon MacPherson var här i går afton, sedan
ni gått, sade tant Jamesina, som suttit uppe för att vakta på
brasan. — Han hade inte reda på, att det var bal. Den gossen
borde sova med ett gummiband spänt omkring huvudet för att
hålla sina öron något så när på rätta platsen. I min ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
