- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
234

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

av dessa ögonblick, då vår syn skarpes och vi i skenet från
en bländande blixt se mera än vi uppfattat under ett helt före-
gående liv. Hon drog sin hand ur Roys.
_ Nej _ jag kan inte gifta mig med dig — ack nej, jag
kan inte, utbrast hon.
Roy bleknade — och såg mycket handfallen ut. Han hade
_och därför må ingen klandra honom — gjort sig alldeles
säker.
— Vad menar du? stammade han.
— Jag menar, att jag inte kan bli din hustru, upprepade
Anne i full förtvivlan. — Jag trodde jag kunde — men det
går inte.
— Varför kan du inte? frågade Roy i lugnare ton.
– Därför att jag — inte håller tillräckligt mycket av dig.
Färgen i Roys ansikte blev en nyans starkare.
— Då har du alltså bara lekt med mig de här båda åren?
sade han långsamt.
— Nej, nej, det har jag vrsst inte, flämtade stackars Anne.
O, hur skulle hon kunna förklara? Hon kunde inte förklara.
Det finns saker och ting, som man absolut inte kan föiklara.
— Jag trodde jag höll av dig — jag försäkrar dig att jag
gjorde det — men nu vet jag, att jag inte gör det.
— Du har förstört mitt liv, sade Roy bittert.
— Förlåt mig, bad Anne med brännande kinder och tår-
fyllda ögon.
Roy vände sig bort och stod några minuter och stirrade
utåt havet. När han åter såg på Anne, hade blekheten kom-
mit tillbaka.
— Du kan inte ge mig något hopp? sade han.
Anne skakade i stum bedrövelse på huvudet.
— Farväl då, sade Roy. — Jag fattar det inte — jag kan
inte tro, att du är den, som jag hela tiden trott dig vara. Men
förebråelser bör inte förekomma oss emellan. Du är den enda
kvinna jag någonsin kan älska. Nu tackar jag dig åtminstone
för din vänskap. Farväl, Anne!
— Farväl, svarade Anne med skälvande röst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free