Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 237 —
kamratlivet i Carolinas tjäll. Under den gångna vintern hade hon
byggt åtskilliga skimrande luftslott, och nu lågo de allesamman i
ruiner. I sitt nuvarande tillstand av modlöshet och självförakt
kunde hon ej genast börja på med att bygga upp dem på nytt.
Och hon gjorde den upptäckten, att medan ensamheten, upp-
fylld av rosiga drömmar, är förtjusande, så är ensamheten utan
sådana en liten smula torr.
Hon hade ej råkat Roy efter deras vemodiga skilsmässa i
strandpaviljongen, men Dorothy kom och hälsade på henne, innan
hon lämnade Kingsport.
— Jag tycker det är gränslöst tråkigt, att du inte vill gifta
dig med Roy, sade hon. — Jag hade så gärna velat ha dig til!
syster. Men du gjorde alldeles rätt. Han skulle tråka dig till
döds, om ni hölle samman hela livet igenom. Jag håller av honom,
och han är en vådligt rar bror, men han är inte ett dugg intressant.
Han ser ut, som om han borde vara det, men där räknar man
galet.
— Inte behöver väl det här förstöra vår vänskap, säg, Do-
rothy? hade Anne sorgset frågat.
— Nej, tycker nå’n det. Dig vill man verkligen behålla,
så rar som du är. Kan jag inte få dig till syster, så vill jag
ändå fortfarande ha dig som god vän. Och gå inte och gräm
dig för Roys skull. Han är fasligt förtvivlad just nu — jag är
ju tvungen att varenda dag lyssna till hans utgjutelser . . . Men
han repar sig snart. Det gör han alltid.
— Alltid, säger du? upprepade Anne med ett något förän-
drat tonfall. — Har han då repat sig efter sådant här förut?
— Ja, var så säker på det, du, sade den uppriktiga Dorothy.
— Två gånger förut. Och han sörjde lika omåttligt båda gång-
erna och tutade mig öronen fulla. Erkännas bör, att han fick
inte precis korgen av flickorna — de bara eklaterade sin förlov-
ning med en annan. Men när han blivit bekant med dig, bedy-
rade han naturligtvis, att han aldrig riktigt älskat något förut —
de båda föregående historierna hade bara varit skolpojksvärme-
rier. Jag tycker inte du ska ta detta så hårt.
Anne bestämde sig för att följa det välmenta rådet. Nu kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
