Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 239 —
- så blev de efter den betan ettervärre. Men du har ännu inte
talat om för Anne den stora nyheten om Jane Andrews.
— Å, det hinner vi väl med, sade tant Lynde med en lätt
fnysning. — Jo, må du tro, Jane har kommit hem från den vilda
västern — anlände i förra veckan — och hon är förlovad med en
miljonär från Winnipeg. Var övertygad om, att hennes mamma
inte dröjde med att sprida den intressanta underrättelsen åt alla
väderstreck.
— Den rara gamla Jane — det var riktigt roligt att höra,
sade Anne hjärtligt. — Hon förtjänar sannerligen allt gott, som
kommer på hennes lott.
— Ja bevars, jag har ingenting emot Jane. Hon är en snäll
och beskedlig flicka. Men hon har hittills inte rört sig i miljonär-
kretsar, och du ska få se, att den där karlen skulle ingen män-
niska titta åt, om det inte vore för hans pengar. Det ska nu
gubevars hetas, att han är engelsman, åtminstone säger alltid fru
Andrews det, och han lär ha förtjänat sina pengar på gruvor, men
jag tror i alla fall, att rätt som det är kryper yankeen fram.
Pengar måste han ha som gräs, för han har öst juvelsmycken
på Jane. På förlovningsringen sitter det en klunga diamanter
så stor, att hon visst aldrig mer kan tränga någon handske på
sin feta tass.
En ganska stor bitterhet talade ur tant Lyndes tonfall. Här
hade Jane Andrews, den beskedliga lilla fulingen, gått och lagt
ut sina krokar för en miljonär och fångat honom också, medan
deras egen stilliga Anne ännu inte lovat bort sig åt någon, vare
sig fattig eller rik. Och fru Andrews skröt med sin dotters goda
parti, så att man snart inte längre kunde härda ut i samma rum
som hon.
— Vad har Gilbert Biythe gjort åt sig på högskolan? frågade
Marilla. — Jag såg honom, när han kom hem i förra veckan, och
han har blivit så mager och blek, att jag med knapp nöd kände
gen honom.
— Han låg i och studerade riktigt på skarpen i vintras, sade
Anne. — Ni hörde nog, att han fick den högsta utmärkelsen i
klassiska språk och dessutom kapade åt sig Cooperstipendiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
