- Project Runeberg -  Drömmens uppfyllelse /
253

(1916) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 253 —
— Jag har en dröm, tog han långsamt åter till orda. —
Den drömmer jag jämt och samt, fastän det ofta förefallit mig,
som om den aldrig kunde gå i fullbordan. Jag drömmer om etc
hem med en brasa som sprakar på härden, en hund och en katt,
vänners fotsteg och så — dig.
Anne ville tala, men hon fann icke ord. Lyckan slog över
henne likt en våg. Den nästan skrämde henne.
— För mer än två år sedan gjorde jag dig en fråga, Anne.
Om jag ställer den till dig i dag igen — har du ett annat svar
att ge mig?
Ännu kunde Anne ej tala. Men hon slog upp sina ögon,
som glänste av ömhet och kärlekslycka, och såg en sekund in i
hans. Något annat svar behövde han ej.
De dröjde kvar i den gamla trädgården, tills skymningens
skuggor, mjuka som skuggorna i paradisets lustgård måste ha
varit, bredde sig över den! Det var så mycket att tala om och
draga sig till minnes — ting, som sagts och gjorts och hörts och
tänkts och känts och missförståtts.
— Jag trodde, att du var kär i Helen Stuart, talade Anne
om för honom lika förebrående, som om hon ej givit honom all
anledning att tro, att hon höll av Roy Gardner.
Gilbert skrattade som en skolpojke.
— Helen är förlovad med någon på sin hemtrakt. Det
visste jag, och hon visste, att jag visste det. När hennes bror
tagit sin avgångsexamen, sade han mig, att hans syster nästa
vinter skulle komma till Kingsport och ligga där för att studera
musik, och så bad han mig, att jag skulle’ta mig litet an henne,
eftersom hon ingen kände och skulle bli ganska ensam. Det
gjorde jag då. Sedan lärde jag mig tycka om Helen för hennes
egen skull. Han är en av de trevligaste flickor jag någonsin
känt. Jag vet, att högskoleskvallret parade samman våra namn
och påstod, att vi voro förälskade i varandra. Det brydde jag
mig inte om. Mig kvittade ungefär allting lika en tid bortåt,
efter det att du sagt mig, att du aldrig skulle kunna hålla av
mig, Anne. Det fanns ingen annan — för mig skulle det aldrig
i livet kunna finnas någon annan än du, Anne. Jag har älskat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:16:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dromuppf/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free