Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De hålla serenader vid din fot.
Och se’n, när nattens skugga tyst försvinner
Och kysser fållen af ditt mantelbräm,
Och morgonrodnans första stråle brinner,
Du skimrar som ett perlstänkt diadem.
Natur och konst omfamna här hvarandra
Uti ett trofast fosterbrödralag, —
Och hoppets unga, milda tärnor vandra
Med leende och ljusa anletsdrag
I dina lunders skugga, dina dalar,
Och, bäfvande och tjusta på en gång,
De lyssna på, hur »minnets Näktergalar»
Uppstämma här sin mystiskt sköna sång.
Och är man trött af hufvudstadens hvimmel,
Om sorgen på det arma hjertat tär,
Och man flyr hän till Lofön, sommarns himmel
Skall då mer blå och molnfri tyckas der.
Der kan man osedd gråta ut sin smärta
Längst bort uti de mörka skuggors sköt.
Tryckt till naturens rika blomsterhjerta,
Man glömmer der hvart löfte hoppet bröt.
Och är man glad, så trifs man äfven gerna
Uti din mera leende natur. —
Der strålar hoppet som en morgonstjerna
Uppå en höghvälfd löftesrik azur. —
De skuggor och de dagrar lifvet gifver,
Och hjertats sällhet, liksom hjertats qval,
Allt liksom helgadt och förklaraat blifver
Af flägten från din gröna pelarsal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
