- Project Runeberg -  Drottningholm. Dess historia, samlingar och närmaste omgifningar /
160

(1861) [MARC] Author: Octavia Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tagande vägen åt malmen. »Jag följer med», sade
Brandel för sig sjelf; »om något obehag träffar
monarken på detta tvetydiga ställe, så vill jag vara till
hands». Brandel liknade till växt och gång så
fullkomligt konungen, att man ofta misstagit sig på
dem, och man skulle nu hafva trott, att konungen
»följdes af sin skugga förkroppsligad, då man såg
Brandel på ett försigtigt afstånd följa hans fjät.
Framför det höga postamentet, der Herkules synes strida
med Draken (midtför slottet i trädgården), stannade
konungen några minuter, och hans blickar följde de
i månskenet glittrande vattenstrålarna med ett visst
vemodigt uttryck; derefter stannade de vid den
stridande gruppen, och han sade: »O, att jag, likt
Herkules, denna halfgud till hjelte, kunde krossa och
förtrampa den hydra, som —» Han hejdade sig och
knöt krampaktigt sin hand, och de stora lifliga
ögonen sköto blixtar; man såg tydligt, att hans inre var
i jäsning, och att de skiftande planerna i hans
hufvud nu tumlade vildt om hvarandra.

Efter några minuter fortsatte de tvänne männen
sin vandring, och när de framkommo till den
omtalade byggningen, möttes konungens lätt sårade öron
af skallande skrattsalvor och högt stojande. Med
rynkade ögonbryn sade Gustaf: »Detta är, ma foi!
icke något passande förströelseställe för min broder;
det skallande skrattet antyder genast sällskapets
beskaffenhet, ty personer med savoir vivre tillåta sig
aldrig att utbrista i flatskratt.»

Konungen och hans följeslagare funno alla
dörrar obevakade, och, dragande kappkragen högt öfver
ansigtet, ingingo de i ett mindre rum, som gränsade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:17:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottningh/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free