Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvem f-n tar ni mig för?» sade Brandel med
sin djupaste bas, i det han tillbakakastade kappan
och aftog hatten, och vid åsynen af Brandels friska,
ungdomliga ansigte studsade de tillbaka, som hade
de sett någonting ondt.
»Ha ha ha!» skrattade Fransmannen, med
sarkastiskt uttryck betraktande värden, »för den upptäckten
ger min herre icke många sous; ni sade det var kungen
sjelf, och så är det —» »Nog nog»! afbröt
truppens föreståndare och fortfor på rådbråkad Svenska:
»denne herre pehakete följe, jak fermoder han vill se
mine dansöser.»
Kort derefter vandrade Brandel och konungens
förra ledsagare upp till slottet; då de skiljdes utanför
bibliothekssalen, klappade den sednare Brandel på
axeln och sade: »unge man, er fintlighet räddade
konungen från ett obehagligt äfventyr, och er lycka är
nu säkerligen gjord.»
Då Brandel inträdde, satt konungen och skref,
men bortlade vid den inträdandes åsyn genast
pennan. Efter ett kort samtal sade konungen: »Det der
nästet skall i morgon dag rifvas (detta verkställdes
äfven); dess förpestade närhet fördunklar konungaborgen,
och min herr broder skall i enrum få en dugtig
skrapa; den kan icke bli så sträng som sig
borde, eftersom jag icke sjelf såg honom der. Och nu,
löjtnant Brandel, begär en ynnest af mig! Jag sätter,
mon Dieu, mitt kungliga ord i pant att den skall
blifva beviljad!»
Utan betänkande sade Brandel, böjande ett knä
för konungen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
