- Project Runeberg -  Drottningholm. Dess historia, samlingar och närmaste omgifningar /
166

(1861) [MARC] Author: Octavia Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trohet, och att hans afsigter med det omtalade besöket
varit de renaste, fastän ett löfte förband honom
till tystnad. Men Fredrique fordrade nu, att Brandelhjelm
skulle omtala skälet för sitt besök, »ty», sade
hon, »ett fel kan jag förlåta, men aldrig dess
förnekande.» Brandelhjelm hade gifvit konungen sitt
löfte om tystnad utan förbehåll, han kunde omöjligt
bryta detsamma, helst konungen öfverhopade honom
med ynnestbevis just i anledning af denna tilldragelse.
Brandelhjelm var, om vi så få uttrycka oss, en af det
moraliska chevaleriets hjeltar, för hvilka
riddarvalspråket: »min själ tillhör Gud, mitt lif tillhör
konungen, mitt hjerta tillhör damerna, min ära mig
sjelf
» gällde som högsta lag, och det föll honom
icke ett ögonblick in att förråda konungens
äfventyr, om denna tystnad också skulle kosta hans
lefnads lycka.

»Då måste vi skiljas för alltid», sade Fredrique
med fast röst, men så onaturligt blek, att Brandelhjelm
kände liksom marterande dolkstygn i sitt hjerta,
och de skildes, för att aldrig mer råkas här i lifvet.
Fredrique måste, såsom hörande till hofvet, ovilkorligen
infinna sig på den bankett, som konungen gaf
på Drottningholms slott efter torneringen, och med
ansträngande af sina sista krafter uppträdde hon
der med leende läppar, ty hon var alltför stolt att
låta verlden blicka in i sitt hjertas förhållande.

Med korslagda armar och dyster blick vandrade
Brandelhjelm fram och åter några slag uti alléerna
å ömse sidor om stora trädgården; då och då nådde
honom några toner af den musik, som förhöjde
festen, hvilken var så lysande, att den väckte sjelfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:17:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottningh/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free