- Project Runeberg -  Drottningholm. Dess historia, samlingar och närmaste omgifningar /
216

(1861) [MARC] Author: Octavia Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af resande så mycket större. Den delen af kungliga
praktvåningen, som för tillfallet icke bebos af de kungliga,
får då äfven besökas af hvem som behagar. Det
lider fram på eftermiddagen, och vid 6-tiden framkör
vanligen en större eller mindre sträcka af hofvagnar
och håller framför slottets vestra portal, och nu ila
alla för att få se »de kungliga», som med sin
uppvaktning taga en promenad i vagn. Den brokiga
massan tillfredsställes med vänliga helsningar från
de höga promenerande och återvänder förnöjd till de
medförda förfriskningarna i gröngräset. Kungliga
slottets närmare och fjermare omgifningar äro utan
undantag upplåtna till allmänhetens förlustelse. Och
solen, dagens strålande drott, sveper purpurmanteln
kring sina skuldror och hastar på sin gyllne, rosiga
molnvagn mot hafsfruns blåa sofgemak, och nattens
drottning kastar sitt stjernprydda dok öfver höghvälfd
panna och lyser med sin bleka fackla de glada
solskenssvärmarne på glittrande vågor åter till deras
fredliga hem; slott och hydda tyckas försänkta i
slummer, och allt är snart så tyst och stilla, att man
tycker sig höra minnets genier framsväfva och slå
en kedja kring det vördnadsbjudande slottet. Nå väl,
äro icke en sådan dag och afton på Drottningholm
lika behagliga som de bullrande festernas dagar?
Visserligen icke för den, som företrädesvis älskar det,
som bländar och fängslar det lekamliga ögat; men
för den, som förstår välsignelsen af en härlig natur,
som njuter af blomsterdoft och fogelsång, som vet
att uppskatta den vördnad, hvarmed de sköna
konsternas heroer äfven nu behandlas härstädes, som
älskar det friska folklifvet, hvilket, rönande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:17:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/drottningh/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free