Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Automobilens utveckling av ingenjör P. C. Rettig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
området med namnen Benz och Daimler i täten. I flera år dominerade de
franska vagnarna på tävlingsbanorna, till dess tyskarna år 1903 med en
Mer-cedes-vagn (f. d. Daimler) vunno Gordon Bennet-pokalen.
I England hade utvecklingen på bilområdet länge hindrats av en mycket
egendomlig lag, vilken tillkom år 1865. Den stadgade, att intet självgående
fordon på allmän väg fick köra fortare än 6,5 km/tim och dessutom skulle en
man gå framför vagnen och hålla en röd flagga i handen. 1896 frigavs
»landsvägsvagnarna», då de fingo tillåtelse att framföras med ca 19 km/tim utan
någon »förridare» med röd flagga. I samband härmed ordnades en biltävling
från London till Brighton (omkring 75 km), vilken bl. a. på grund av de
deltagande Daimler-bilarnas prestationer resulterade i skapandet av Englands första
bilfabrik, som bildades med licens för byggande av Daimler-bilar. Även på
andra håll i Europa, bl. a. i Italien och Österrike, började man vid denna
tid syssla med bilfabrikation. Sålunda startade bl. a. Fiat år 1899. De på den
tiden ofta återkommande biltävlingarna voro av största betydelse för de
konstruktionsförbättringar som under denna »bilismens barndomsperiod» sågo
dagens ljus.
Även i fortsättningen voro världsrekordförsöken och racerloppen av den
största betydelse för bilens utveckling. Män som Henry Segrave och Malcolm
Campbell, samt Rudolf Carracciola och Herman Lang på Mercedes,
Rose-meyer och Stuck på Auto-Union samt Nusvolari och Varzi på Alfa-Romeo ha
med sina bedrifter på tävlingsbanan för alltid ristat sina namn i bilens historia.
Amerika tog dock snart ledningen såsom bilproducerande land, och vid
första världskrigets utbrott hade Amerika ca 180 bilfabriker med en
produktion av över 500 000 vagnar per år, medan Europas fabriker endast framställde
en bråkdel av detta antal. Däremot voro de europeiska bilarna kvalitativt
överlägsna. De amerikanska bilarna voro i början av 1890-talet av en mycket enkel
konstruktion och buros av stålekrade »cykelhjul». Karossen bestod endast av
ett lådliknande flak på vilket var monterat ett tvärställt säte. Någon
överbyggnad eller något vindskydd fanns icke.
Vad som framförallt givit U. S. A. den ledande platsen bland världens
bil-producerande länder är väl den massproduktion av bilar enligt
»löpandeband-principen» som där redan på ett tidigt stadium organiserades. Denna princip
innebär ju, att de på olika håll tillverkade bildelarna i monteringsfärdigt
skick läggas upp efter en sammansättningsbana, där bilens underrede —
chassiet — sakta glider fram medan delarna — fjädrar, axlar, hjul, motor,
kraftöverföring, bränslesystem, kaross osv. successivt monteras, så att bilen vid slutet
av sammansättningsbanan kan köras därifrån för egen maskin. Genom den
rationalisering av arbetskraft och utrymme, som härigenom vunnits, har bilen
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
