Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Bilen; delar och definitioner av redaktör Gösta Holmström - De två bromssystemen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10. Touring kallades ursprungligen den öppna fyrsitsiga vagnen. Modellen kom
fram på 1920-talet och har hållit sig ganska oförändrad. Var förr dominerande,
är i dag en sällsynthet.
I stora drag är Ackermans princip denna: då en bil svänger, måste de tänkta
förlängningarna av framhjulsaxlarna skära varandra på en linje, som tänkes
utdragen i bakaxelns riktning. Detta kan betyda att det inre hjulet (i svängen)
får upp till fyra graders starkare vinkelställning än ytterhjulet.
Ingen genomsnittsbilist kan själv justera vare sig styrningens
parallellogram-svstem eller själva hjulställningen. Huvudsaken är att man kan avgöra då
man måste uppsöka en verkstad för att få saken justerad. Vad man emellertid
måste veta är, att om en bils axelavstånd ändras, om man byter ringdimension
eller vidtar annan mekanisk förändring, måste också vagnens hjulgeometri
ställas om, man måste alltså ändra på:
a) hjullutningen (— camber),
b) axellutningen (= caster), och
c) skränkningen (= toe-in).
De två bromssystemen
Bilen skall enligt motorfordonsförordningen vara utrustad med »två av
varandra oberoende system för bromsning». Det räcker emellertid i Sverige med
ett enda bromssystem, förutsatt att detta skall kunna påverkas av tvenne
anordningar, som äro oberoende av varandra. Den svenska lagen är därvid strängare
3 — Bitboken I.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
