Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Bilen; delar och definitioner av redaktör Gösta Holmström - Tre pedaler för två fötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 12. Den terränggående lastbilen med drivning på tre axlar. Tysk modell från 1938.
lådan. Under rotationen pressas vätskan från det drivna hjulet ut mot
periferin och tvingas därigenom över i det drivna hjulets skövlar och drar detta
runt. Ju större hastighet, desto hårdare griper kopplingen in. Under tomgång
är den drivande kraften så obetydlig att man med mycket ringa bromsning
kan hålla vagnen stilla. Än så länge är emellertid inte oljeturbinkopplingen
helautomatisk. Den måste kombineras med en vanlig koppling bl. a. för att
man skall kunna lägga in backväxeln.
Tre pedaler för två fötter
Det är inte myndigheterna som föreskrivit att en bil skall ha växellåda.
Denna är ett extra, och ofta ett extra besvärligt aggregrat, som tillkommit
därför att förbränningsmotorn inte likt den elektriska motorn kan momentant
överbelastas. Vi ha alltså här fått ett mekaniskt nödvändigt tillägg för att
kompensera en värmeteknisk brist i motorkonstruktionerna.
Som det nu är ha våra bilar tre pedaler, medan vår Herre endast begåvat
människan med två fötter. Vi ha kopplingspedal, bromspedal och gaspedal.
Dessutom brukar det finnas ytterligare två fotkontroller, en för starten och en
för avbländning av lyset. Man måste vara kvick i fötterna för att — exempelvis
efter ett stopp i en uppförsbacke — hinna flytta fötterna till rätt pedal.
Handbromsen har ju på de nya bilarna blivit en ren parkeringsbroms.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
