Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Motorbränslen och smörjmedel av ingenjör Filip Eklund - Motorbränslen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s. k. krackbensin måste innehålla en avsevärt högre halt omättade kolväten än
ursprungsoljan. Krackbensin kan innehålla ända till 50 o/o omättade
föreningar.
Såväl straigth-run som genom krackning erhållna bensiner måste raffineras,
renas, innan de kunna utsläppas i marknaden. De innehålla nämligen ämnen,
som ha hög svavelhalt och kolväten som vid lagring lätt kunna bilda harts samt
åstadkomma missfärgning. Ända till på sista tiden har denna raffinering utförts
genom att man i stora blandningsbehållare, »agitatorer», tvättar bensinen med
svavelsyra. Harts- och svavelföreningar kunna sedan separeras, varefter
bensinen neutraliseras och tvättas med sodalösning och vatten. I moderna
raffinaderier sker raffineringen kontinuerligt, och man har nu ofta övergivit
svavelsyran, emedan den delvis angriper de för motorbensin värdefulla aromaterna
och vissa omättade kolväten. I stället använder man nu blekjord, silica-gel,
hvpoklorit, plumbit eller zinkklorid. Vid vissa processer sker bensinens
raffinering genom att bensinångorna ledas genom ovannämnda lösningar.
De beskrivna raffineringsmetoderna kunna betecknas som subtraktiva, i det
de grunda sig på att man på fysikalisk och kemisk väg borttager icke önskvärda
ämnen från bensinen. Man har på senare år allt mer och mer kompletterat
dessa metoder genom att till bensinen tillsätta större eller mindre mängder
av ämnen, som dels ge bensinen bättre egenskaper vid användning som
motorbränsle, dels eliminera vissa ingående ämnens icke önskvärda egenskaper.
Då det under andra världskriget gällt att till ytterlighet utnyttja varje
motorenhet och konstruktionerna gått ut på att ernå allt bättre verkningsgrad,
ha dessa frågor endast kunnat lösas genom intimt samarbete mellan
motorkonstruktörerna och oljeindustriens forskningskemister. Det är också främst
genom utvecklingen av krackningsprocesserna som det blivit möjligt att i
industriell skala framställa de högeffektiva motorbränslena. Motorbränslenas
effektivitet och användbarhet i högkomprimerade motorer uttryckes genom
oktantalet (se nedan) och det gäller icke blott att genom krackningen framställa
s. k. högoktaniga kolväten utan man måste även se till att dessa äro vad man
kallar blykänsliga. Därmed förstås, att deras oktantal lätt kunna höjas genom
tillsats av små mängder etylbly (se nedan under Oktantal). Det är speciellt
typen isoparaffiner, alltså isomererna av paraffinseriens kolväten, som besitta
dessa egenskaper. För att erhålla bästa möjliga utbyte har det visat sig
fördelaktigast att leda krackningen så långt att så mycket som möjligt av vid
vanlig temperatur gasformiga kolväten erhålles. Dessa gasformiga kolväten
sammankopplas sedan åter genom termiska och katalytiska processer enligt
olika metoder. Vid de s. k. polymerisationsprocesserna kopplas olefiner med
olefiner och vid de s. k. alkyleringsprocesserna olefiner med paraffiner. Bland
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
