Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Motorbränslen och smörjmedel av ingenjör Filip Eklund - Motorbränslen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igensättas på grund av försmutsning. Detta beror på att ur bensinen med tiden
utfällts ett slags hartsprodukt i tanken och ledningarna. I detta harts, som
utgöres av en klibbig massa, har damm och sand fastnat. Hartset är lösligt i
bensol och alkohol, varigenom, då bränsle innehållande dessa ämnen påfylles,
sanden och dammet frigöres och fastnar i filtret. Det är av denna anledning,
som man noga måste rengöra bränsletanken och bensinledningen med ett ämne,
som löser hartser, t. ex. sprit, innan man övergår från ren bensin till
alkohol-eller bensolhaltiga bränslen. Hartset kan även, om det förekommer i stora
mängder löst i bränslet, förorsaka avsättningar på ventilsäten och kannringar
och orsaka dålig gång hos motorn.
Hartsbildningen är sannolikt en långsam oxidation av vissa omättade
kolväten av diolefintyp, troligen dessutom förbunden med några
polymerisations-processer. Särskilt lätt synes ångfaskrackad s. k. antiknackningsbensin
förhartsas, varvid en gulröd, klibbig utfällning erhålles, samtidigt som vätskan
får en fernissliknande lukt. Oftast blir bensinen också gulfärgad. Det är
emellertid icke säkert, att en bensin innehåller harts därför att den är gulfärgad,
lika litet som att en ofärgad icke kan innehålla avsevärda mängder harts.
Färgen får alltså icke tagas som mätare på hartsförekomst.
Vid analys av en bensin med avseende på harts kan denna inriktas på att
bestämma den förhandenvarande hartsmängden, s. k. »existent gum», eller på
att bestämma den maximala hartshalt, som under de ogynnsammaste
förhållanden kan bildas av ingående instabila föreningar, s. k. »potential gum».
Mängden existent gum är alltså av betydelse vid omedelbar användning av
bensinen, under det att potential gum skall tagas som mått på
lagringsstabiliteten.
Bestämning av existent gum sker genom indunstning av en uppmätt
kvantitet bensin i värmebad i mycket noga rengjorda glasbägare under samtidig
blåsning med varm luft. Efter torkning vid 150° C i torkskåp väges
indunst-ningsåterstoden och uttryckes i mg harts per 100 cm3 bensin.
Bestämning av potential gum sker pä så sätt att i omsorgsfullt rengjorda
kolvar med inslipade proppar bensinen upphettas i 2 timmar vid 100° C
varefter hartshalten bestämmes på den sålunda behandlade bensinen som i
föregående.
Svavel (engelska sulphur, tyska Schwefel).
Praktiskt taget all bensin innehåller åtminstone spår av svavel, antingen
som rent svavel löst i bensinen eller i kemiska föreningar, företrädesvis av
organisk natur. Såväl fritt som bundet svavel, huvudsakligast hydrosulfider,
merkaptaner, eller av svavelsyrakaraktär, är mycket aktivt mot metaller. Andra
organiska svavelföreningar äro mindre skadliga. Vid förbränning i motorer
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
