Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Förgasarmotorer av civilingenjör Tor Berthelius - Beskrivande del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 67. Vevaxel med reducerat antal motvikter och urborrade lagertappar.
heten på ytan är ca 55 Rc och kärnan 30—35 Rc. Härdningen sker endera som
flainhärdning eller induktionshärdning.
Gjutna vevaxlar som använts av Ford sedan 1934 ha vunnit en allt större
spridning och äro numera förhållandevis allmänt förekommande. Den legering
som användes har låg kolhalt (1,25—1,4 °/o), hög kopparhalt (2,5—-2,7 %),
kisel 1,9—2,1 o/0 samt relativt mycket mangan och krom. Det är alltså snarare
frågan om ett stålgjutgods. Efter gjutningen erhåller det en värmebehandling
varigenom hårdheten blir ca 300 Brinell.
Utformningen av vevaxeln bestämmes av motortypen och
användningsområdet. För bildrift kommer nästan uteslutande motorer med 4, 6 och 8
cylindrar ifråga jämte 12 cylindrar i V-form, som förekommer på några av de större
och dyrbarare vagnarna.
Anordningen av vevslängarna framgår i princip av fig. 66, A för en
4-cvlin-drig, B för en 6-cylindrig, C för en »rak 8» och D för en V8-motor. För en
V-12-motor blir motsvarande fig. 66 E. Samtliga gälla för 4-taktmotorer, och
vad beträffar förläggning av vevslängarna är denna beroende på tändföljden.
Figurerna hänföra sig till tändföljderna
Cyl Tändföljd
4 1-3-4-2 eller 1-2-4-3
6 1-5-3-6-2-4
8 1-6-2-5-8-3-7-4
V-8 1-8-2-7-4-5-3-6
V-12 1-12-5-8-3-10-6-7-2-11-4-9
vilka äro de vanligaste.
Av figurerna framgår att följande antal ramlager finnas på respektive axlar,
nämligen
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
