Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Förgasarmotorer av civilingenjör Tor Berthelius - Beskrivande del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meter. Ökas antalet över detta blir genomgångsarean för luften minskad och
effektiviteten hos kylaren sjunker. Vanligen monteras endast 3—4 lameller
per centimeter och frontarean väljes så stor att tillräckligt värmeutbyte
erhålles. Lamellerna äro icke plana i luftriktningen utan vågiga enligt ett
bestämt system. Meningen härmed är att giva luften en viss turbulens, vilket
väsentligt förbättrar värmeöverföringsförmågan.
Den s. k. rankkylaren (cellkylaren) består av rankformigt anordnade
vattenrör enligt fig. 128, vilka sammanhållas av de s. k. luftrankorna. De plåtar som
användas för luftrankorna äro försedda med präglingar, vilkas uppgift är att
i likhet med vågigheten hos lamellerna i rörkylaren åstadkomma turbulens
hos luften. Värmeöverföringsförmågan hos en rankkylare är i allmänhet högre
än hos en rörkvlare av samma dimension (se fig. 130). Då den dessutom är
okänsligare för frysning, har den under lång tid varit den allmännast
förekommande.
På senaste åren har emellertid rörkylaren åter kommit i förgrunden och
är nu standardutrustning på de flesta amerikanska personvagnar. Orsaken
härtill är, att rörkylaren bättre tål de höga tryck, som enligt ovan nu allmänt
tillämpas i kylsystemet. En rankkylare börjar redan vid ca 0,5 kg/cm2 att
deformeras, medan rörkylaren utan svårighet tål de övertryck på 1 kg/cm2
Fig. 131. Värmegenomgångstal för 2" kylare.
Fig. 132. (till höger) Tryckfall för luften vic
passage genom 2" kylare.
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
