Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Växellådan av ingenjör Gösta Walroth - Växellådans manöverorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Växelspakhus.
2. Packning.
3. Växelföraraxel för tvåan och trean.
4. Växelföraraxel för ettan och backen.
5. Växelförare för tvåan och trean.
6. Växelförare för ettan och backen.
7. Låskolv.
8. Kula.
9. Fjäder.
10. Fjädersäte.
11. Fästskruv.
12. Låsbricka.
Fig. 12. Växelförarnas anordning vid en
3-fartsväxellåda med 4 parallellaxeldrev.
växelläge, äro växelförarna försedda med spärr- eller regelanordningar, som
hindra att en växel »hoppar ur» under körning. Dessa spärranordningar äro
vanligen utförda så, att växelföraraxlarna äro försedda med V-formade eller
skålformiga hack, i vilka fjäderbelastade kulor eller spärrdubbar gripa in (se
18 i fig. 7). För att hindra oavsiktlig inläggning av backen vid 4-fartsväxellådor
finnes ofta en särskild spärranordning på växelspaken, som först måste utlösas,
innan spaken kan föras till backläge. Denna spärranordning manövreras
medelst ett trycke under växelspakens knopp (se 6 i fig. 10) eller medelst en liten
knapp upptill på denna.
Växelförarna äro i fig. 10 till antalet tre, och detta är alltid fallet vid en
4-fartsväxellåda, varvid den första (S-l) är för ettan och tvåan, den andra (S-2)
för trean och fyran, och den tredje (S-3) för backen. Av fig. 11 se vi, att
backens växelförare har en annan utformning än de övriga och är betydligt längre,
därför att den måste gå ett bra stycke längre ned i växellådan för att kunna
verka på det djupare liggande backväxeldrevet.
I fig. 12 visas växelförarnas anordning vid en 3-fartsväxellåda. Som synes äro
växelförarna här endast två, den ena (5) för tvåan och trean och den andra
(6) för ettan och backen. Detta är det vanliga vid 3-fartsväxellådor, ehuru
sådana också finnas med tre växelförare, en för tvåan och trean, en för ettan
och en för backen. Om växellådan är av den tvp, som visas i fig. 6 men med
endast tre parallellaxeldrev och ett förskjutbart dubbeldrev på backaxeln,
måste emellertid en särskild växelförare finnas för backväxeln, då två olika
drev skola manövreras för att erhålla ettan respektive backen, och växelförarna
bli sålunda tre i en dylik växellåda. Som vi skola se längre fram, förekomma
dock vid vissa synkroniserande växellådor endast två växelförare, fastän
parallellaxeln är utförd med tre drev.
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
