Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Växellådan av ingenjör Gösta Walroth - Automatiska växellådor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
benämningen helautomatisk (fig.
38). Konstruktionen väckte också,
då den 1927 bekantgjordes,
berättigat uppseende bland
fackmännen i hela världen. För
manövreringen av en bil med
Spontanväxel fordras en enda pedal,
som ersätter kopplings-, broms^
och gaspedalerna. Denna pedal är
utformad som en stigbygel, så att
den kan både nedtryckas och
lyftas. I uppsläppt läge är bilens
bromsar tillslagna genom
fjädertryck och förgasaren inställd för
tomgångshastighet.
Då pedalen nedtryckes, lossas först bromsarna, varefter pedalen börjar
fungera som gaspedal, och vagnen sätter sig lugnt och jämnt i rörelse. Vid fortsatt
nedtryckning av pedalen ökar vagnen farten, tills jämvikt uppnås mellan
dragkraft och körmotstånd. Detta inträffar på jämn väg, när utgående axeln roterar
med samma varvtal som motoraxeln. Så länge motorn förmår driva vagnen på
direkt växel, händer ingenting, men om körmotståndet ökar, ändras
utväxlingsförhållandet automatiskt, så att det svarar mot den ökade belastningen. För
häckning lyftes pedalen, och då den åter nedtryckes, går vagnen bakåt.
En detaljerad beskrivning av Spontanväxelns konstruktion och verkningssätt
är inte möjlig inom ramen av det utrymme, som här står till buds. \i måste
därför nöja oss med att nämna att konstruktionen (i stort sett baserar sig
på excentriskt löpande pendlar, vilkas svängningar genom spärrullar överföras
till utgående axeln.
Att Spontanväxeln inte kommit till praktisk användning annat än på enstaka
försöksbilar torde inte bero på att konstruktionen som sådan inte höll måttet.
Anordningen visade sig emellertid svårtillverkad och alltför dyrbar för
inbyggnad i serietillverkade bilar. Men man vet ju aldrig, i vilka banor
utvecklingen kan komma att löpa. Ingen hade väl trott, att Henry Fords gamla
utdömda planetväxellåda på modell »T» skulle dyka upp igen. Ett faktum är
emellertid, att de allra modernaste amerikanska konstruktionerna ifråga om
automatväxellådor, som vi längre fram skola stifta en flyktig bekantskap med,
äro byggda efter samma mönster. Vi skola därför inte bli förvånade, ifall
Fig. 39. Principskiss av Lysholm-Smiths
hydrauliska växel.
418
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
