Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Den automatiska växellådan av ingenjör Hugo Wadman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Enkel planetväxel.
Fig. 2. Planetväxel med ringdrevet låst.
1. Ringdrev.
2. Soldrev.
3. Planethållare.
4. Planetdrev.
1. Ringdrevet låst.
I sitt enklaste utförande består den av tre olika drev, se fig. 1. Där är
»soldrevet» eller centrumdrevet i mitten. Sedan ha vi ett litet »planetdrev» i
ingrepp med detta. På bilden visas tre st. Omkring dessa dtrev löper
»ringdrevet», en kuggkrans med kuggarna på insidan och i ingrepp med
planetdreven.
Planetdreven äro sammanbundna genom »planethållaren». Denna håller
planetdreven i läge, samtidigt som de kunna rotera omkring sin egen axel.
Hur dessa drev äro sammanbundna med den drivande och den drivna axeln,
beror alldeles på vad vi avse att växeln skall utföra.
Antag att vi koppla soldrevet till den drivande axeln, ingående axeln, och
planethållaren till den drivna eller utgående axeln. Vi hålla fast ringdrevet
genom en bromsanordning på utsidan av drevet, så att det ej kan rotera.
Om nu motorn drar soldrevet, måste planetdreven rotera. Men de kunna
inte stå stilla och rotera omkring sina egna axlar, ty det skulle betyda att
ringdrevet måste börja röra på sig, och det hålla vi fast med en
bromsanordning. Alltså måste planetdreven börja gå runt i ringdrevet och
planethållaren följer med, se fig. 2. Planetdreven utföra två skilda rörelser. Varje
drev roterar kring sig egen axel, och på samma gång förflytta de sig i en
cirkel på ringdrevets kuggar. Det är av denna anledning som denna typ av
växel kallas för planetväxel.
426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
