Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framhjulsdrivning av ingenjör Gösta Walroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Motor,
drivma-skineri och
framhjuls-upphängning på den
framhjulsdrivna tyska
bilen Adler.
iiro i sina inre ändar medelst en knut förenade med från differentialen
utgående korta axlar. Därigenom åstadkommes en ledande axelkoppling, så att
drivaxlarna kunna följa hjulens rörelser vid fjädring. Invid hjulen måste också
en knut finnas för att möjliggöra vridning av hjulen medelst styrinrättningen.
Det förhållandet, att framhjulen vid en framhjulsdriven bil skola vara
samtidigt drivande och vridbara, skapade till en början en del problem med
avseende på hjulens drivning, därför att de vanliga kardanknutarna inte visade
sig tillfredsställande. Sådana knutar ha nämligen den egenskapen, att de
överföra rörelsen olikformigt. Om den drivande axeln, i detta fall den korta
differentialaxeln, roterar med konstant hastighet, rör sig den drivna axeln
fortare än den drivande under två faser av ett va.rv och långsammare
dessemellan, vilket givetvis resulterar i en ryckig kraftöverföring.
Denna »ryckighet» är obetydlig och har ingen märkbar inverkan, då de
båda axlarna ligga praktiskt taget i samma linje, såsom fallet är vid bakaxel-
Fig. 4.
Tracta-knut,isärtagen och hopsatt.
1. Länkar.
2. Gafflar.
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
