Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Framaxel och styrning av yrkeslärare Ellert Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 22. Principer för
individuell fram.
hjulsfjädring.
Till höger i fig. 22 visas en framfjädring, som i princip användes av den
framhjulsdrivna Adler. Den består av två tvärställda bladfjädrar, mellan vilkas
ytterändar en spindelhållare är lagrad. Spindel och spindelhållare äro givetvis
utformade speciellt för framhjulsdrivning.
Vid den femte variationen av individuell framfjädring sker fjädringen
genom torsionsstänger, vilket innebär att en stålaxel (torsionsstång) bringas
att vrida sig utan att böjas, fig. 23. Ett ledarmssystem, lagrat i främre
ramla alken, är genom ett ref flat hål i den undre armen förbundet med en
torsionsstång försedd med motsvarande refflor, som med sin andra ände är fäst vid
kaross eller ram, fig. 24.
Individuell framfjädring, »kort och lång arm», med öppet liggande spiralfjäder.
Fig. 25 visar utförandet av framfjädringen hos Oldsmobile, enligt de
principer som tidigare angivits i fig. 21, vänstra bilden. Fördelen med att
ledarmarna äro av olika längd är den, att hjulens beröringspunkt med markytan
inte nämnvärt ändras vid fjädring, fig. 26. Däremot ändrar sig hjullutningen
avsevärt, vilket dock ej i högre grad försämrar köregenskaperna. Fördelen
med det i det närmaste konstanta hjulavståndet blir en minskning av
däckslitaget, då annars en kraftig »radering» skulle uppträda om hjulen tillåtas
förflytta sig tvärs vagnens körriktning vid fjädring.
Fig. 23.
Torsionsstång.
496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
