Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Ram, fjädrar och hjul av ingenjör Gösta Walroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 51. Bakhjulsfjädringen
på Renault 1947 med
»svansmotor».
A. Motorfäste.
B. Hjul.
C. Kardanknut.
D. Bromssköld.
det jämfört med anordningen vid en bakhjulsdriven bil än att framhjulen
äro drivna och med en kardanknut förenade med den drivande pendelaxeln
(3). Även vid det här illustrerade utförandet användas direktverkande
stötdämpare (2).
Progressiv fjädring kan förekomma även då torsionsstavar användas och
åstadkommes med tillhjälp av ett fjädrande rör, som omsluter torsionsstaven.
Genom anslag mellan staven och röret bringas röret att fjädra med, sedan
själva staven vridit sig till en viss gräns. Ett exempel på ett sådant utförande
visas i fig. 48 b.
Individuellt fjädrande bakhjul. I de flesta fall användes i samband med
separatfjädring för framhjulen den traditionella bakaxelbryggan, som vanligen
avfjädras medelst bladfjädrar, i enstaka fall medelst spiralfjädrar. Separat
bakhjulsfjädring förekommer dock på en del europeiska bilmärken, medan
Amerika ännu så länge inte kan uppvisa någon bil med separatfjädring för
bakhjulen.
En sådan fjädring förutsätter liksom vid framhjulen en individuell
upphängning av hjulen. På bakhjulsdrivna bilar åstadkommes en sådan
upphängning i regel medelst längsgående svängaxlar, som i sina främre ändar äro
ledbart förenade med ramen. Differentialen är förankrad vid ramen och följer
ej hjulens rörelser som vid den vanliga konstruktionen med fast bakaxelbrvgga.
626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
