Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Bilens elektriska system av ingenjör Bengt Nauckhoff - Start- och ljusanläggningens enheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. ex. strålkastare, vindrutetorkare, värniefläkt och tändspole. Vid
dimensioneringen av den erforderliga generatoreffekten behöver man däremot icke taga
hänsyn till sådana enheter som t. ex. signalhorn, körriktningsvisare eller
hjälp-Ijus, vilka endast momentant utgöra mindre belastning.
Vid montering av nya apparater utöver vagnens standardutrustning, t. ex.
radiomottagare och sändare, är det däremot nödvändigt att öka
generatoreffekten genom utbyte eller montering av ytterligare en generator, som laddar ett
speciellt batteri.
I små och medelstora bilar användes vanligen en driftsspänning av 6 voit,
under det att större fordon oftast arbeta med 12 och i vissa fall med 24 voit.
Detta senare gäller företrädesvis vagnar utrustade med dieselmotorer, vilkas
start kräver högre strömstyrka. Man har valt den relativt låga
batterispänningen för att öka glödlampornas hållbarhet, särskilt som man då samtidigt
minskar batteriets vikt (antal celler) och pris. Det är nödvändigt, att
drift-spänningen från generatorn hålles inom snäva gränser, ty vid låg spänning
lyser lamporna dåligt, motorns tändning försämras vid minskad vilospänning
på spolen och om spänningen åter är för hög, påverkas apparaternas funktion
menligt. Detta är svårt att åstadkomma, enär bilmotorn (och därmed
generatorn) på grund av driftförhållandena arbetar med mycket variabelt varvtal.
Generatorn måste därför förses med en utjämningsanordning, som verkar
automatiskt och därvid reglerar antingen spänningen eller strömstyrkan. Man kallar
de olika systemen för »spänningsreglering» och »strömreglering».
Vid spänningsreglering hålles generatorns spänning vid det bestämda värdet
alldeles oberoende av motorns varvtal. Vid strömreglering tjänar det med
generatorn parallellkopplade batteriet till att hålla spänningen i möjligaste mån
konstant och regleringen inskränker sig då till att hindra generatorströmmen
att stiga. För spänningsreglering användes numera uteslutande
elektromagnetiska apparater, s. k. snabbregulatorer, under det att strömregleringen
åstadkommes medelst användande av s. k. tredje borste. Den viktigaste skillnaden
mellan de båda förfaringssätten ligger däri, att vid strömreglering är batteriet
oumbärligt, under det att en generator med spänningsreglering kan användas
även om batteriet blir felaktigt.
Den spänningsregler ande generatorn är en vanlig likströmsshuntgenerator,
som i huvudsak består av:
huset dvs. en cylindrisk kropp av järn, på insidan uppbärande polsystemet
med tillhörande fältlindningar.
ankaret med axeln, som roterar mellan fältlindningarna. I spår i ankarets
periferi äro ankarlindningarna placerade och trådhärvornas ändar äro
anslutna till kollektorn vid axelns ände.
664
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
