- Project Runeberg -  Den stora automobilboken : praktisk handbok i automobilkunskap /
927

(1947-1948) [MARC] - Tema: Mechanical Engineering
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Allmänna motorarbeten av ingenjör Sten R. Walles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För att kontrollera oljenivån i vevhuset ha använts olika metoder. Ett par
mera sällsynta sådana äro den hydrostatiska mätartypen, som medelst en
vätskepelare på instrumentbrädan anger oljenivån, samt den typ, som utgöres
av en mätsticka, som påverkas av en i vevhuset anbragt flottör. I senare fallet
är mätstickan markerad i sin övre del, och visar på en graderad skala, om
nivån är den rätta. Ovannämnda konstruktioner äro som sagt numera ganska
sällsynta. Man har i stället gått in för den enkla men praktiska och säkra
metoden att sticka ned en graderad mätsticka i vevhuset och på denna avläsa
oljenivån. Mätstickan är då försedd med en övre och en undre tvärgående
markering, som utvisar den tillåtna maximala och minimala nivån. Det är
mycket viktigt, att nivån hålles inom dessa gränser, och helst så konstant som
möjligt vid den övre. I första fallet på grund av att för hög nivå, speciellt
vid något slitna motorer, kan orsaka oljeuppkast i förbränningsrummet med
åtföljande driftsstörningar, och i sista fallet på grund av att oljekvantiteten
kan vara otillräcklig för motorns effektiva smörjning. Vid kontroll av
oljenivån måste man även se till att bilen står plant, om den lutar kan oljestickan
visa för låg eller för hög nivå. Vidare är det nödvändigt att låta motorn stå
stilla några minuter så att oljan hinner rinna ned från motorns invändiga
väggar och delar.

Vid 2-taktsinotorer kan man icke, på grund av att vevhuset användes som
kompressionsrum, använda detta till oljebehållare. Man har då i stället valt,
att blanda smörjoljan i bränslet och på detta sätt får motorn en tillräcklig
smörjning. Blandningsförhållandet olja/bränsle är vanligen 1: 25.

Beträffande själva smörjoljan, har förutom dennas kvalitetsegenskaper, även
viskositeten stor betydelse för smörjningens effektivitet. Man använder sålunda
olja med olika viskositetsbeteckning för sommar och vinterkörning, för olika
motorfabrikat etc. Härom hänvisas emellertid till vad som är sagt om
smörjoljan.

Oljepumpen och trycksmörjningen.

Så, som fallet är med en mängd andra detaljer i förbränningsmotorer av
olika fabrikat, varierar även oljepumpens konstruktiva utförande något mellan
de skilda fabrikaten, trots att alla ha samma uppgift, nämligen att under tryck
pressa olja in i smörjsystemet.

I princip ha emellertid motorkonstruktörerna enats så till vida, att
övervägande antalet fabrikanter numera försett sina motorer med oljepump av
kugghjulstyp.

Kugghjulspumpen, se fig. 154 består av pumphus, genomgående drivaxel,
2 st. kugghjul och pumpbotten. Kraftuttaget för pumpens drivning utgöres i

927

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsamb/0957.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free