Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Allmänna motorarbeten av ingenjör Sten R. Walles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kylarens övre del är utformad till en tank, där det i motorns vattenmantlar,
uppvärmda vattnet strömmar upp genom en förbindning mellan motorns övre
del och tanken. Detta försiggår endera enbart på grund av skillnaden i spec.
vikt hos vattnet i varmt och kallt tillstånd (termosifonkvlning) eller också
med hjälp av en särskilt pump (pumpkylning). Den senare metoden har mer
och mer vunnit insteg, och det är endast i undantagsfall vid mindre
motortyper, som termosifonkylning tillämpas. Vattnet rinner sedan ned genom själva
kylelementet till kylarens botten där uttag är anordnat, så att vattnet återigen
ledes in i motorns kylmantlar. Av fig. 160 framgår vattencirkulationen: 1 är
kylan, 2 termostat, 3 vattenpump och 4 genomströmningsventil när termostaten
är stängd.
Meningen med vattencirkulationen är ju att vattnet, som upptar en del av
det i motorn alstrade värmet, skall transportera detta till kylarens element
och avgiva värme till den luft, som tvingas att strömma genom elementet. För
att värmeavledningen skall bliva så effektiv som möjligt är elementet utfört
så, att största möjliga yta beröres av vattnet och luften. Vattnet strömmar
sålunda genom ett gallerverk av tunna rör (rörkylare) eller genom ett
cellsystem (cellkylare) sammanfogat av tunn metallplåt, medelst lödning.
Rörkylaren har, på grund av att vissa nackdelar äro förbundna med densamma,
varav kan nämnas ringa expansionsförmåga vid kylvattnets frysning vintertid,
undanträngts av cellkylaren, som under alla förhållanden är mera
motståndskraftig.
Med hänsyn till vattnets volymutvidgning vid uppvärmning är ej kylsystemet
helt slutet, utan det är sörjt för att vid eventuellt övertryck i systemet en
del vatten eller ånga avledes genom ett särskilt spillrör anslutet till kylarens
påfyllningshål och utdraget så, att spillvattnet ledes ut, i regel nedanför
kylarens botten.
Efter en längre tids användning är det ofrånkomligt, att föroreningar avsätta
sig i kylaren och för övrigt även i motorns kylmantlar, varigenom
vattencirkulationen helt eller delvis hindras. Spec. under den varma årstiden eller vid
särskilt hård belastning av motorn, ger detta sig till känna genom att
kylvattnet helt plötsligt börjar koka. Är det fråga om avlagringar av pannsten
i kylaren, kan man säga att något effektivt lösningsmedel häremot icke finnes.
Till en viss del kan dock resultat uppnås genom att hälla stark sodalösning,
eller en blandning av en del saltsyra och tio delar vatten, kokande i systemet,
som hålles varmt ett par timmars tid genom att motorn köres. Efter
avtapp-ningen av lösningen, som skall ske genom att kylarens nedersta förbindning
med motorn lossas, spolas hela systemet grundligt med rent vatten. Nämnda
procedur bör dock undvikas, om någon del som beröres av soda eller saltsyre-
936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
