Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI. Bilens elektriska system av ingenjör Bengt Nauckhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Växelströmmens karaktär kan framställas såsom en mellan vissa
strömstyrkevärden med tiden varierande kurva i enlighet med fig. 3.
Strömmen, som börjar med värdet 0, stiger hastigt till ett maximivärde för
att omedelbart avtaga och återigen nå värdet 0. Här stiger strömmen åter till
samma värde och sjunker åter till 0. Vid varje O-värde vänder strömmen
riktning, vilket i diagrammet åskådliggjorts med + och — tecken. Dessa
omkastningar av strömmen äga rum med stor snabbhet, oftast 100 gånger per
sekund. Eftersom 1 period är uttryck för 2 maximivärden eller 2 växlingar,
betyder ovannämnda exempel en växelström med periodtalet 100 : 2 = 50.
För att ladda en ackumulator måste man som bekant begagna sig av
likström, varmed menas en ström, som icke oupphörligt byter riktning. Den nu
beskrivna växelströmmen är således oanvändbar för detta ändamål.
Likriktaren kan jämföras med detektorn i en kristallmottagare eller ändå bättre med
en ventil, som endast släpper fram en vätska i en enda riktning.
De för batteriladdning använda likriktarna kallas vanligen »torrlikriktare»
arbetande antingen med selen eller kopparoxidul. Selenlikriktaren, som är
vanligast, kan liknas vid ett filter, bestående av en järn- och en kadmiumplatta,
åtskilda av en halvledare av selen. Kopparoxidullikriktaren är i princip lik
selenlikriktaren. Den arbetar endast med ett annat material.
Likriktaren kopplas i serie mellan växelströmsnätet och batteriet. Den
passerande strömmen får här karaktären av en pulserande likström, och man önskar
giva strömmen ett jämnare förlopp.
Aggregatet består där av 4 likriktare, som kopplats i »brygga» varigenom
strömmen hela tiden vändes och närmast kan betecknas som en likriktad
växelström. Kurvans »toppar» komma alltså på detta sätt att alla ligga över
tidslinjen och ha en enda riktning. Man brukar även kalla detta för »oglättad»
likriktad ström.
Växelströmmens lämplighet för batteriladdning ligger i möjligheten att
enkelt med hjälp av en transformator och utan stora strömförluster anpassa
nätets spänning till batteriets. Genom lämpligt förhållande mellan
transformatorns lindningsvarvantal och eventuella uttag hos primärlindningen på
nätsidan kan transformatorn göras universell för alla förekommande spänningar,
t. ex. 110, 127 och 220 voit. Likriktarebryggan seriekopplas med batteriet på
transformatorns sekundärsida.
Dessa laddningsaggregat av likriktaretyp äro synnerligen praktiska, i det de
ej äro utsatta för slitage och arbeta utan tillsyn. Genom kompletterande
regulatorer kunna de utföras för konstant eller variabel laddningsström. Vidare
behöver man ej såsom vid likströmsladdning från generatorn något
bakströms-relä, som förhindrar, att batteriet vid utebliven laddning urladdar sig över
75 — Bilboken II.
1185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
