Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkyrkan och förkunnelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kengränserna kunna utpekas på kartan, däri ligger nu alls
intet besynnerligt. En socken är ju en rent yttre,
administrativ, borgerlig enhet — något helt annat än
»församling»! Ja, socken och församling äro verkligen två skilda
saker. Men det egendomliga för folkkyrkan är, att den icke
blott säger — så kan den ju också i viss mening säga —: i
alla dessa socknar har jag också en församling, utan att den
också bygger sin organisation just på dessa socknar och
kallar dem för sina församlingar. Sockengränserna äro även
församlingsgränser.
Nu förstå vi också, hur vi kunde säga, att man även i
den minsta lokalförsamling kunde studera folkkyrkans
folk-omfattande karaktär. Sedan vi lärt känna gränserna för blott
e n sådan församling, veta vi ock genast, var gränserna gå
för den kyrka, i vilken den är ett led. Också dessa kufrna
vi peka ut på kartan. Vi finna dem där, varest de smala
gränslinjerna gå upp i riksgränsens breda streck eller
ersättas av havets blåa yta. Där går gränsen för Sveriges land,
där går också gränsen för den svenska folkkyrkan. Det är
ingen blott karikatyr, när dess motståndare försmädligt tala
om dess geografiska gränser.
Men vi vända åter till lokalförsamlingen. Här går nu —
om vi uppsöka den i verkligheten — sockengränsen fram
över berg och dal, genom åkrar och skogar, och där, säger
kyrkan till den enskilde prästen, ligger d i n församling;
de mänlniskor som bo inom denna gräns, de utgöra din
församling. I vilken mening hans »församling»? Även i
prästens gärning går ju i folkkyrkan samma underliga förening
— sammanblandning, säga dess motståndare — av
borgerligt och kyrkligt, världsligt och andligt igen. Ginge man
för ett ögonblick för enkelhetens skull med på att kalla det
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
