Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkyrkan och förkunnelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt fixa gränslinjer. Det gör, att han dock ej, ens när han
kommer till sin församlings, andligen talat, yttersta
utkanter, känner sig stå på rent hednisk mark. Ack, även när han
har med dem, som väl skulle höra till den innersta kretsen,
att göra, måste han ofta — liksom för övrigt med sig själv
— börja så helt från början, att han nästan kan känna sig
som en missionär; men även längst ute på utkanterna, ja
t.o.m. om han där skulle möta sådana, som han ej fått döpa,
blir hans ställning dock ej helt missionärens. — Mdn från
en annan sida kompletteras vår bild i det föregående, om
vi betänka innebörden av t.ex. den anteckningen: utträtt
ur svenska statskyrkan. Det är dock ej så, att socknen och
församlingen — och därför folket och folkkyrkan — skulle
vad samfundsmedlemmarna beträffar helt sammanfalla;
även staten gör en skillnad mellan dem, över vilka prästen
för anteckningar i sina böcker, och dem som höra till hans
församling eller hans kyrka. Dock, giv noga akt: folkkyrkan
hindrar väl ingen — det gäller visserligen ännu ej
oinskränkt, men kommer säkerligen snart att göra det — att
skilja sig från henne, men själv skiljer den ingen från sig.
Vad på den ankommer vill den hava alla inom de där
sockengränserna med i sin — församling. Så framträder här,
just som bildel syntes på väg att förinnerliga sig, på nytt
det skenbart rent yttre, profana draget i dess
organisationsprincip, på sätt och vis tydligare än förut.
Men om vi nu på nytt frågade vår präst efter den
församling, med vilken han i sitt inre, inför Gud, känner sig
höra samman, skulle vi, tror jag, få ett svar, som på ett rätt
egendomligt sätt kunde komma en att tänka på den gamla
satsen, att »ytterligheterna beröra varandra». Vi skulle få
se de mest utvärtes och de allra innerligaste synpunkterna
*5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
