Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkyrkan och förkunnelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men även från andra synpunkter ligger det något
onaturligt i att draga upp en skiljegräns mellan dessa
människor. De äro ju ej en hop individer, som blott
tillfälligtvis råkat samman; de bilda en genom mångfaldiga band,
ett helt nät av varandra korsande trådar —
släktskapsband, arbetsgemenskap, intresseförbindelser —,
sammanknuten människogrupp. Och de band, som kyrkan
mellan dem knutit, löpa nu ej för sig, liksom vid sidan av de
det säkert intresserat honom att höra dennes tankar om saken. Jag
gissar då, att missionären nog, av grunder som prästen i det
följande kommer till, utan vidare skulle varit ense med honom därom,
att den yttre församlingsorganisationen ej blott kan utan, om man
ej vill vara otrogen mot vad man fått, måste bliva annorlunda i
ett land med tusenårig kristen sed och tradition, där genom
århundraden Guds ord förkunnats och dopet räckts redan åt de späda
barnen, än där det i en hednisk omgivning gäller att helt från
början bygga upp en kristen församling och därmed ock kristen
ordning och sed. Men de synpunkter, som prästen här allra Först gjorde
gällande, skulle kanske i början förefalla honom främmande. Denna
väg, som framkallar så många betänkligheter hos prästen, är den ej
densamma, som ständigt följes därute på missionsfälten, som där är
den enda möjliga? Efter att närmare hava övervägt saken tror jag
dock, att han skulle finna, att de andra olikheterna gripa så djupt
in, att även från dessa synpunkter det, som i det yttre ser ut som
detsamma, dock ej skulle betyda detsamma. Till en början skulle
han, föreställer jag mig, framhålla, att ju i hednavärlden en även
i det yttre markerad brytning med de gamla religionsbruken och
också på många punkter med den gamla seden är en oundgänglig
förutsättning för genomförandet av en kristen fostran; anslutningen
till församlingen betyder beslutet att avgjort ställa sig under denna
fostrans inflytande, och gränsen mot omgivningen blir så av sig
själv tillika en yttre. Och nu skulle han kanske ytterligare påpeka,
huru hela denna omgivnings art liksom ock församlingens
organisation i övrigt på ett alldeles säreget sätt är ägnad att hos alla
medlemmar hålla medvetandet därom ständigt vaket, att också de blott
äro och aldrig bliva annat än nybegynnare.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
