Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkyrkan och förkunnelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samling, att han alltjämt måste bedja för dem till Gud.
Och när hans tanke hått denna punkt, märker han, hur
hans egen historia plötsligt på ett förunderligt sätt vidgar
ut sig och tages upp i en oändligt högre historia. Vad var
det som länkade hans steg till alla dessa hem och hindrade
honom att gå förbi något enda? Det var ju dock tanken
på, att han stod i den Guds tjänst, som med sin
förekommande, förlåtande nåd söker alla, och i vars bok de alla,
långt säkrare alla än i någon jordisk kyrkobok, stå skrivna
såsom människor, som han vill vinna för sitt rike. Men
denne Gud är ju ock de yttre skickelsernas Gud. Ej under då,
att det i församlingens historia gick så många band mellan
det ena och det andra, från det yttre till det inre:
det är Han som knutit dem för att draga människorna
till sig.
Och så vidgas åter historien — åt alla sidor. Här är
det ej längre historien om hur mark bröts och kyrka
byggdes i denna socken: hela Sveriges historia, den yttre och
den inre, den andliga och den borgerliga, står för hans syn.
Och även här är det ena och det andra så underligt
inflätat i vartannat — också här de största samfällda
gärningarna gjorda, när det — som på Uppsala mötes och på
Lützens dag — gällde Guds kyrka i Sveriges folk. Och
där är det ej längre han, den enskilde prästen, utan alla
de otaliga, som tiderna igenom gått i en kallelse liknande
hans — hans tanke omsluter dem alla på en gång, men
dock blott för att slutligen tillbedjande statina inför den
store själasörjaren, vars tjänare de varit. Och nu: Han
länkar ju folkens som de enskildas öden, han är det ock som
länkat Sveriges öden. Och också där har han varit
själasörjaren, för sitt ord har han brutit mark och banat väg.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
