Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkyrkan och förkunnelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liv, att bandet mellan söndagens och vardagslivets
gudstjänst må knytas oupplösligt fast och hans församling
märka och känna, huru det ord, som i kyrkan förkunnas, är ett
ljus för alla kallelsevägar. Och fast han skall förkunna
evangeliet just för sin egenartade församling, skall den dock
kunna se ljuset därifrån falla också över vidare kretsar. Vid
sidan av »ekonomien» — vad han eljest kallar »det husliga
regementet »— talade Luther också om »politien, det
»världsliga regementet». Av de politiska dagsstriderna skall
ej ens ekot nå upp till predikstolen, men så mycket större
anspråk har en annan, i deras sorl blott alltför ofta
nedtystad, röst på att där få göra sig hörd. Också folkets
samvete skall där få tunga och stämma, också det skall där finna
hjälp att se sin kallelse. Även när han står på predikstolen,
skall prästen vara själasörjare. Men han sörjer ej rätt för
själarna, om han ej lär dem att känna sin delaktighet i sitt
folks ansvar inför Gud. I en folkkyrkas förkunnelse skall
också något av de gamla profeternas sätt att tala till sitt
folk gå igen.
Luther sade: det är lättare nu att predika. Det första
intrycket blir det motsatta: en oändligt försvårad, ja, en
alldeles övermäktig uppgift. Så skulle det ock vara, om ej
kallelsetanken, som på prästen ställer dessa krav, också — när
den gav honom hans hem och öppnade vägarna mellan
det och alla de andra hemmen i socknen — sörjt för, att
han fått betingelserna att fylla dem. Men tager prästen vara
på dessa gåvor, då skall han alltmera lära sig att giva Luther
rätt: också uppgiften förvandlar sig då till en gåva. När
Luther talade om, hur det nu »alltid händer något, om
vilket man kan predika», tänkte han nog ej på hågra
uppseendeväckande »dagshändelser» utan på det, som tilldrager sig
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
