Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkyrkan och förkunnelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, så menar jag det ej. Icke heller här lära väl ljussidorna
vara utan sina skuggsidor, och också här gäller nog regeln,
att i detsamma, vari något har sin styrka, ligger ock
dess svaghet. Innebär folkkyrkoorganisationen en hjälp
mot subjektivistisk ensidighet i förkunnelsen, så har
kanske denna här än lättare än eljest för att glida in i en falskt
objektiv, opersonlig art. Och bildar den ett värn mot
entonighet och enformighet, så ligger kanske den faran här
särskilt nära, att förkunnelsen för det mångfaldiga stoff,
som här rikare än annorstädes strömmar till, ej finner den
rätta tiden och energien för förinnerligandets uppgift.
Båda farorna hänga på det närmaste samman med den
breda, folkomfattahde basis, på vilken denna kyrkas
byggnad är uppförd. Under intrycket av de mångfaldiga olika
ståndpunkter, som äro representerade i den församling,
predikanten här ser framför sig, söker han sig tillbaka till det
för alla gemensamma. Han borde så komma fram till det
allra innersta och innerligaste — men kan lätt i stället
komma att stanna vid det vagt eller abstrakt allmänna.
Eller ock utfyller han tomrummet, ej precis med sin
speciella religiösa individualitet men med sin speciella teologi
eller dogmatik. Så kommer det till dessa »dogmatiska»
predikningar, över vilka det så ofta klagats. Var än detta
i mycket ett fåvitskt tal, alldeles oberättigat var det väl ej.
Utan tvivel har det ofta i vår kyrka predikats falskt
»dogmatiskt» — det kan nog lättare än eljest gå så i en folkkyrka,
måste nästan gå så, om ej prästens oavlåtliga, personliga
umgängelse med sin församling, i själavård och eljest,
hjälper honom —ej ens den rikaste predikantindividualitet är
ensam rik nog för detta — att hålla sitt religiösa
tankeinnehåll ständigt levande och friskt. — I våra dagar ligger
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
