Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokalförsamlingen — en Guds församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOKALFÖRSAMLINGEN — EN GUDS FÖRSAMLING
1. En lokalförsamling i vår kyrkas mening synes ej rimligen
kunna göra anspråk på att kallas en Guds församling.
När P. Waldenström en gång — det var vid 1908 års
kyrkomöte — ville rätt drastiskt uppvisa det monstruösa i den
samfundsbildning, som kallas den svenska stats- eller
folkkyrkan, orimligheten i dess anspråk på att vara en kyrka
i »nytestamentlig» mening, en Guds kyrka, pekade han på
den rent yttre, geografiska karaktären av dess gränser. »Nu
är», yttrade han, »statskyrkan en obestämd folkmängd,
boende inom vissa gärdesgårdar i yttre geografisk mening,
så att man kan säga om den svenska statskyrkan, att hon
gränsar i öster till Bottniska viken och Östersjön, i söder
till Östersjön och i väster till Kattegatt och Norge osv.»
Samma karakteristik som P. W. här givit av den svenska
statskyrkan i stort låter sig ock mutatis mutandis tillämpa
på varje dess enskilda församling. Dess lokalförsamlingar
äro territoria 1-församlingar. Och
territorialförsam-lingen är ju närmast en rent yttre,
administrativt-geogra-fisk enhet, i ingen mening — så synes det — en inre,
religiös enhet. Den är verkligen »en obestämd folkmängd,
boende inom vissa gärdesgårdar i yttre geografisk mening».
Blott att det profana i de geografiska gränserna här träder
vida mera flagrant fram, än när det gällde kyrkan i dess
helhet. Sådana gränser som Östersjön och Kattegatt äro
dock ej för vår känsla så rent profana. Repliken ligger här
nära till hands. Den kan givas med orden i vår nya
kyrkliga folksång: »Vida hon famnar från strand till
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
