Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokalförsamlingen — en Guds församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livet ohjälpligt sönder: i en rent profan, för den grövsta
urartning utsatt hälft och en annan, skenbart högandlig,
men förtunnad och för alla den falska andlighetens faror
utsatt halva. Samma grundtanke är det ju ock som ligger
bakom det evangeliska kallelseidealet. Ej vid sidan av de
åt den Enskilde genom den naturliga arbetsfördelningen
anvisade uppgifterna utan i dessa har han att utföra sin
gudstjänst, sin del i arbetet för Guds rike: i det han bakom
de skenbart rent yttre faktorer, som avgränsa hans
arbetsuppgift, har att se Guds ledning och så strävar att av den
yttre enheten göra också en inifrån sammanhållen, andlig
enhet: av yrket en kallelse. Eljest går åter allt sönder: i ett
verkligt profant, och, såsom erfarenheten visar, för etiskt
förfall blott alltför lätt utsatt yrke å den ena sidan, och i
allehanda, för överandlighetens alla faror utsatta specifikt
andliga strävanden å andra sidan. Alldeles detsamma gäller
då om territorialförsamlingen. Med tusen trådar äro de
därinom boende sammanknutna med varandra:
gemensamma intressen, gemensamma glädje- och sorgeämnen,
gemensamma arbetsuppgifter, gemensamma frestelser,
gemensam skuld — och ständiga faror för gemenskapens slitande
eller störande, i inbördes split och söndring. Blott i den
mån det lyckas att gestalta detta naturligt betingade
gemenskapsliv till en form också för en inre andlig
gemenskap, kan det hållas sunt och friskt och skyddas mot
korruption och upplösning. Går nu det andliga
gemenskapslivet i stället sina egna vägar, så utlämnar det å ena sidan
det naturligt betingade gemenskapslivet åt de
korrumperande makterna och utsätter å andra sidan sig själv för d£n
andliga isoleringens och trångboddhetens faror — utan att
dock kunna så isolera sig, att de splittrande och förödande
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
