Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges ställning i den evangeliska kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktningen. Beslutet betyder närmast den strängaste
lutherska ortodoxiens seger i den svenska kyrkan. Men i denna
situation blev bekännelsen till denna en befrielsegärning
av världshistorisk räckvidd.
»Det finns», har en främmande tecknare av Sveriges
kyrkohistoria, den engelske biskopen Wordsworth, sagt, »i
mänsklighetens religiösa historia mycket få paralleller, om
ens någon, till detta möte». Redan den omständigheten, att
när detta beslut fattades, en katolik satt på Sveriges tron,
är något påfallande för dåtida förhållanden. Det innebär
ett hävdande av kyrkans andliga frihet i förhållande till
den världsliga överheten i trossaker, ett genombrytande av
grundsatsen: cuius regio eius religio. Dock, i motståndet
mot konungen hade man hertig Karls mäktiga stöd att lita
till. Men hertig Karl, själv liksom brodern Johan en lärd
teolog, var en ivrig förfäktare av kalviniserande åsikter.
Att han ej tänkte tåla något angrepp mot kalvinismen hade
han tydligt nog givit till känna. Och han var en
härskarnatur, än hänsynslösare och våldsammare, än
fruktansvärdare att trotsa, än fadern. Väldig blev ock hans vrede, när
prästernas beslut förelades honom. Men de stodo oryggligt
fast. I ortodoxismens omklädnad är det dock anden från
Luthers Worms, som lever i dem. Och inför denna makt
måste hans väldiga härskarvilja, liksom sedan Sigismunds
styva egensinne, böja sig.
Vad som nu skedde har vår store hävdatecknare Harald
Hjärne skildrat så: »Sveriges lekmannafolk stod upp, när
lärans män fyllt sitt värv. Det trädde fram, dag efter dag,
månad efter månad, i oavlåtligt växande och tätnande led,
att jämte prästerskapet med brev och insegel, förbund och
eder stadfästa Uppsala mötes beslut. Främst gick hertig
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
